Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 30 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO MISSIONSFÖRBUNDET.
SVENSKT MISSIONSARBETE I WUCHANG.
Minnen och intryck från barndomshemmet.
Av fil. mag. Sam. Sköld.
Så förändrat! Så olikt sig! Det är det första
intrycket man får, när man kommer tillbaka
så här efter nitton långa år till ens barndoms
land. Mest påtagligt är det i de stora städerna.
Och dock var det i det stora Wuchang som jag
först åter fick se en gammal kinesstad med
murar, portar och smala, slingrande gator —
fastän dessa senare nu ofta betydligt utvidgats. Det
var så minnesbekant och hemtrevligt att se, trots
alla de påtagliga avigsidorna.
De gamla skraltiga stationshusen äro ju nu
rivna och sedan några år tillbaka ersatta med
nya, präktiga hus. Som missionärsbarn glädes
jag över att missionärerna numera över huvud
taget inte så ofta behöva utsätta sig för risk i
form av otillfredsställande bostäder. Förr var
det ibland si och så, och det är svårt att riktigt
fatta, vad en ordentlig bostad betyder för
missionären i ett främmande och krävande klimat,
i en omgivning, som, särskilt i städerna, lämnar
det mesta övrigt att önska i hygieniskt
avseende.
Dock, hur skralt det än var med det gamla
huset, så var det barndomshemmet, som gömts
därinom med sina många goda och vackra
minnen, minnen som följt en så troget under alla
dessa år av längtan till barndomens land. Därför var
det inte underligt, att det kändes som en
saknad att inte få återse det. Självklart kändes
här saknaden särskilt stark och stor efter dem,
som bildade detta hem, kära föräldrar och
syskon, till vilka dessa minnen äro så fast och
levande knutna. Det är ju så underbart omvänt
att ha fått fara från dem, i stället för att bli
lämnad hemma när de foro ut, som det alltid
var förr i tiden. Under allt växer dock glädjen
och tacksamheten över att ha genom Guds nåd
blivit utvald att gå ut med samma
glädjebudskap till samma folk.
När jag såg mig om på stationen upptäckte
jag allt mera av gammalt bekant, och
stadsmuren utanför är sig glädjande lik. Hjärtligt och
gästvänligt mottogs jag i tant och farbror
Fredens hem, och det skulle varit underligt, om jag
ej känt mig hemma. Helst som de hörde med
till den gamla tiden, då de bodde i andra
halvan av det gamla huset. Hjärtligt blev jag
också hälsad av alla på stationen, bekanta, och
obekanta, svenskar och kineser. Här kände jag
också i alldeles särskild grad, vilket arv jag fått
att förvalta, i det att jag är mina kära
föräldrars son, född och barnhemma i Kina. Redan i
Shanghai hade jag mött pastor C. K. Lee, vår
gamle evangelists son, och bekantskapen var
snart återknuten. Likaså med pastor Hoü i
Wuchang, som jag också mindes sedan
barnaåren, och flera till. Ännu flera, som jag inte
kände, voro så intresserade av pastor Skölds son.
Vi gå ock med dig, säga de övriga. Deras
försök till fiske kunde ju vara aktningsvärt för att
skaffa sig föda under väntetiden. Det kunde ju
vara en välbehövlig reaktion efter vad de
genomgått. Men det kunde även vara för dem en
frestelse att gå tillbaka till sitt gamla yrke.
Mycket synes mig tyda på detta senare. Resultatet
av deras gärning var nog ej en slump. Av Jesu
uppenbarelse och senare samtal peel dem synes,
som om han i ord och bild ville ställa deras
framtida gärning framför dem i nytt ljus. Jesu ord och
handling voro en förklaring av hans ord i
avskedstalet, Joh. 15: 5, och avsåg deras
verksamhet eller fruktbärande.
Så kommer Jesus ännu till sina trogna efter
mången prövningens och motgångens natt med
sin hjälp till dem, som i tålamod och lydnad
förbida honom. Jfr Ps. 30: 6—13; 1 Tess. 1: 2, 3;
hebr. 10: 35, 36; Jak. 1:3, 4.
8. För alla elva apostlarna och dessutom för
mer än 500 bröder, Matt. 28:16—20, 1 Kor.
15: 6. Alla dessa voro församlade på ett berg i
Gallileen, kanske just det berg, där Jesus hållit
sin underbara bergspredikan. Detta var
Mästarens stora och härliga avsked från det kära
Gallileen och gallileervännerna i allmänhet. Vilket
underbart uppdrag, vilken försäkran och vilket
härligt löfte gav han icke vid detta tillfälle! Här
ha vi bilden av hans ständiga uppenbarelse och
närvaro i sin församling i dess helhet. Jmf. Joh.
14:16, 17, 23, 17: 26; 2 Kor. 2: 14, 15, 6:16—18;
Efes. 1:22, 23, 3:17—21; Kol. 1:26, 27; Upp.
1:12—20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
