Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 30 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO
MISSIONSFÖRBUNDET.
Reinhold Sundberg. ||
En av Östhammars stads
mera bemärkta män,
rådman Reinhold Sundberg,
fyllde den 28 dennes
sjuttio år. Då man ser
den glade, ungdomlige
mannen med den ljusa
soliga blicken, kan man
inte tro, att han hunnit
så långt på sin
levnadsväg. Han föddes i
Vaxholm den 28 april 1855
Såsom barn lekte han
vid havsstranden och där uppspirade hans
varma kärlek till havet, en kärlek, som följt
ho-kärlek blev sjömannens kall icke hans. Det är
nom under hela hans liv. Men i trots av denna
på landbacken han skurit sina lagrar.
I unga år tog han anställning hos en
affärsfirma i Uppsala men flyttade till Östhammar
år 1874, där lian alltsedan drivit
affärsverksamhet och utvidgat sin affär, så att den nu
är Roslagens största i den branschen. Att hans
dugande arbetskraft skulle tagas i det allmännas
tjänst ligger i öppen dag. I många år har han
varit rådman och innehar dessutom många
andra kommunala uppdrag.
Östhammars Missionsförening har legat honom
varmt om hjärtat. Man vågar säga, att den
varit hans skötebarn. Och samma levande,
varma intresse hyser han ännu för den. Sedan
många år tillbaka är han ledamot av dess
styrelse. Söndagsskolan äger i honom en varm
vän, och i mer än fyrtio år har han varit dess
föreståndare. I många, många år liar han varit
Missionskyrkans organist och sångledare.
Såsom sångledare har han ej blott tjänat
församlingen på platsen. Han har även tagit sin
välövade kör med sig på en sångartripp till andra
platser, som mycket uppskattat dessa besök.
Hans gästfria hem har alltid stått öppet för
evangelii förkunnare. Där ha de blivit
omhuldade på alla sätt.
Genom sin ljusa, sunda livsuppfattning och
sitt glada ungdomliga sinne har han spritt
glädje och solsken omkring sig och skaffat sig
många vänner, som på hans stora högtidsdag
tillönskade honom allt gott. Må den
ungdomlige sjuttioåringen ännu länge få leva och göra
sin insats i församlingens och det allmännas
bästa, och må hans levnads afton bliva ljus och
skön! A. W.
än de väntade. Guds nådesflod är i ständigt
stigande. Ur ugnen går guldet renat men icke
förstört. Ur tidens mångahanda bedrövelser skall
Guds barns glädje gå fram till sin eviga
fullkomning i Guds härlighet. J. II.
Söndagsskolans övre
avdelning.
ÅTERBLICK.
Text för söndagen den 3 maj 1925: Hebr. 11:1—22.
I dag skola vi kasta en blick tillbaka på allt det,
varom vi läst under den gångna delen av detta år.
Nästa söndag skola vi nämlign börja en ny avdelning
i Israels folks historia.
I. Trons män.
Så kunna vi kalla dem, om vilka vi läst. Detta har
varit det gemensamma för dem alla: de hava trott på
Gud i himmelen. Det var i tro på Gud, som Abel
frambar sitt offer, v. 4. Och tänk på Enok, v. 5, Noa, v. 7,
Abraham, v. 8, Isak, v. 20, Jakob, v. 21, samt Josef,
v. 22.
I. Trons väsen.
Det gemensamma för all dessa sade vi var det att
de trodde. Vad förstå vi då med tro? Jfr v. 1. Denna
tro är en fast tillförsikt, en övertygelse. Det är
sålunda ej här fråga om endast något försanthållande utan
om en verklig förtröstan. Trons män och kvinnor
förtrösta på den Osynlige. De räkna ej blott med synliga,
materiella ting, med det som man kan se, höra, känna,
smaka, räkna, väga etc. De tro ej blott på materia
utan jämväl på ande, de förtrösta ej blott på
människor utan framför allt på levande Gud. Som barnet
förtröstar på far och mor, så förtrösta dessa på Gud,
vår Fader, som är i himmelen.
III. Trons betydelse.
Den rättfärdige skall leva av tro. Varje människa
lever av tro. Tror man ej, vågar man ej äta den mat,
som andra lagat, då vågar man ej bo i hus, som andra
byggt, då vågar man ej åka på tåg, ty vem vet, huru
det går, eller resa med båt, ty den kan ju sjunka, etc.
Det är sålunda av tro, som en människa egentligen
lever. Rikast lever den sitt liv, som tror på Fader vår,
som är i himmelen. Den står i förbindelse med
himmelen, ej blott med jorden. Den täckes nämligen Gud,
v. 6. Den ser längre än andra människor, jfr v. 7.
Den kommer längre än andra, jfr v. 8. Den har mer
att vänta än andra, jfr v. 10. Den vågar mer än andra,
v. 17. Den dör lyckligare än andra, jfr v. 21.
IV. Trons uppkomst.
En sådan tro kommer icke av sig självt. Man måste
lära känna den, på vilken man skall kunna tro, känna
densamme som en trovärdig person. Sedan tror man
på hono’m. Vi måste lära känna levande Gud. Huru
lära vi känna Gud? Genom det ord, som vi hava. I
bibeln uppenbarar sig Gud för oss. Om vi sedan i det
praktiska livet förtrösta på Gud i enlighet med det,
som sagts oss i detta ord, kommer vår tro att växa sig
allt starkare och starkare. Att höra och göra —- det
är vägen till ett rikt trosliv. Låt oss då gå den vägen.
Minnesvers: Hebr. 11: 1—2
G. Blomberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
