Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Den 7 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO
MISSIONSFÖRBUNDET.
JESUS UNDER DE FYRTIO DAGARNA.
Av pastor Fritz Peterson.
III.
9. Jesu uppenbarelse för Jakob. 1 Kor. 15:7.
Våra evangelier berätta om fyra Jesn bröder,
Matt. 13: 55. Omkring ett halvt år före Jesu död
finna vi av Joh. 7: 2—5, att hans bröder icke
trodde på honom. Men efter hans himmelsfärd
finna vi dem tillsammans med lärjungarna
»en-dräktigt framhärdande i bönen», Apg. 1:14.
Sedan finna vi Jakob, »Herrens broder», räknad
såsom en av pelarna ibland de kristna samt
föreståndare för församlingen i Jerusalem, Gal.
1:19, 2:9; Apg. 12:17, 15:13. Sannolikt blev
Jakob alltså en troende, en Jesu lärjunge, just vid
och genom Jesu uppståndelse. Även Judas, Jesu
broder, han som skrivit det brev, som bär hans
namn, synes ha blivit vunnen genom Jesu
uppståndelse.
Uppenbarelsen för Jakob berättas lika
knapphändigt som det berättas om Jesu möte med Simon
Petrus. Jakob blev förd in i evangelii frihet från
sträng, lagisk bundenhet. Gal. 5:1; Joh. 8:32,
36. Hans naturliga redlighet och allvarliga natur
helgades genom frihetens lag, Jak. 1: 25, 2:12,
och på samma gång som han lägger vikt på
gärningar som ett bevis för en levande tro, talar han
så ljuvligt om »vår Herre Jesus Kristus,
härlighetens herre» och om »att vara rika i tro och
arvingar till det rike, vilket han lovat dem som
älska honom». Jakob är angelägen om att de
kristna må pryda det sköna namnet, varmed de
äro benämnda, Jak. 2:1, 5, 7.
I uppenbarelsen för Jakob ha vi en bild just
av det förhållandet, då Herren med evangelii ljus
möter en bunden, strängt lagisk men ärlig själ
och får föra den ut i frihet, där ingen trängsel
mera är, Job 36:16. Liknande mötet med Jakob
var mötet och kampen med hans stamfader med
samma namn, 1 Mos. 32: 24—31. Uppenbarelsen
för Jesu broder Jakob här var liksom förspelet
till uppenbarelsen senare för den hätske
jude-ivraren Saulus. Apg. 9.
10. För alla församlade apostlarna. Luk. 24:
44—49; Apg. 1:4, 5. Denna Jesu uppenbarelse
skedde i Jerusalem eller möjligen Betania en eller
annan dag före den 40:de efter hans uppståndelse.
Denna hans uppenbarelse är som vi se av de
olika uttryckssätten i Apg. 1:4, 6, bestämt skild
från det tillfälle, då himmelsfärden ägde rum.
I denna uppenbarelse kan man finna ett Jesu
uppenbarande i undervisning och andlig
gemenskap för och ibland sina vittnen. Här är typen
för ett underbart predikantmöte med förbidan på
uppfyllelsen av något viktigt löfte. Jfr Jes. 40:31;
Ps. 27:14, 29:11, 31: 25; Mark. 6: 30—32.
11. För de åter församlade apostlarna. Apg.
1:6—11; Mark. 16:15—19; Luk. 24:50, 51; 1
Kor. 15: 7. Denna uppenbarelse var liksom ett
härligt, saligt avskedsmöte, som avslutades med
Jesu himmelsfärd.
Liknande uppenbarelsestunder av lyftning,
sällhet, framtidsutsikter och hopp kunna ännu
förekomma vid avsked, vid Herrens måltids firande
eller vid troendes saliga, triumferande
avsomnande eller hädanfärd. Jfr Lule. 2: 25—32; 22:14—
20; Apg. 20: 7—12, 17, 36—38.
Vi ha trenne bilder till, ehuru de icke tillhöra
bildserien de fyrtio dagarna. Dessa äro Jesu
uppenbarelse för Stefanus, Saulus och sist
Johannes, då han var på Patmos.
1. För Stefanus, den förste kristne martyren,
Apg. 7: 55, 56.- Denna uppenbarelse skedde i
Jerusalem tre år efter Jesu himmelsfärd. Stefanus,
mannen full av tro och helig ande, hade talat
så, att det skar i hans åhörares hjärtan, och de
beto ihop tänderna mot honom. Men Stefanus
stod där oberörd av deras bitterhet och såg stadigt
upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och
Jesus stående på Guds högra sida. Den
förhärligade Frälsaren hade liksom rest sig upp för att
mottaga sitt första blodsvittnes ande, då den
skulle frigöras från den kropp, som snart skulle
höljas under en hop av stenar.
Denna syn, som gavs Stefanus, har erfarits av
många kristna martyrer och fyllt dem med
salighet under de bittraste marter.
2. För Saulus, sedermera kallad Paulus. Apg.
9:3—7, 22:6—11, 26:12—18. Denna
uppenbarelse skedde till hans omvändelse och som sådan
ser han själv däri en förebild för dem, vilka skola
tro på Kristus till evigt liv, som vi läsa i 1 Tim.
1:16. Detta kan väl i allmänhet tillämpas så, att
Pauli omvändelse är en förebild av de värste och
mest hätske syndares omvändelse. Men hans ord
säga dock något mera bestämt. I det hela är hans
omvändelse icke en bild av syndares omvändelse
i allmänhet, utan just en förebild till
Israels-folkets omvändelse i sin helhet till tro på Jesus
såsom sin sanne Messias, vilket skall ske, då Jesus
såsom sådan kommer igen och uppenbarar sig
levande, personligen, just som här skedde med
juderepresentanten Saulus. Se Matt. 23: 39, 26:64;
Sak. 12:10—14; Hes. 39:21—29; Rom. 11:26
m. fi. st.
3. För Johannes. Upp. 1: 9—20 m. fi. ställen.
Denna uppenbarelse var dels en personlig
uppenbarelse, dels en uppenbarelse i domshandlingar
— allt en tydlig bild av Jesu kommande, stora
och allmänna uppenbarelser än för sina vänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
