Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Den 14 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ",’2
MISSIONSFÖRBUNDET.
SOM STUDERANDE GÄSTER HOS SVENSKAR I INDIEN.
Svenska kyrkans missionssjukhus i Sydindien.
Av dr Simon Ståhl.
Sedan c:a sex veckor äro vi gäster och
studerande hos svenska kyrkans läkaremissionär i
Tirupatur, S. Indien. Det är en tid, full av de
intressantaste upplevelser. Yi lia fått se en del
av detta underliga land med dess än underligare
folk samt en del av Svenska kyrkans mission.
Huvudsaken med vår vistelse här är att studera
läkaremissionsarbetet, och jag tror, att vi varit
lyckliga nog att komma till en idealisk plats för
sådana studier hos den skicklige ögonläkaren,
sanne missionären och gode svensken, dr Fredrik
Kugelberg.
Tiden hinner ej att bli långsam, ty de flesta
av dagens timmar behöver man ta i anspråk för
att kunna tillgodogöra sig så mycket som
möjligt av det som bjudes.
Det är en sällsam upplevelse att deltaga i
morgonbönen, då det stora väntrummet är fullt av
patienter, männen på ena, kvinnorna på andra
sidan mittelgången, nästan alla sittande på
golvet. Först en sång av sjukhuspersonalen på
indisk melodi med dess underliga tongångar
med halva och fjärdedels tonsteg och den än
underligare takten, som man småningom lär sig
uppskatta. Därefter en kort predikan på tamul,
i regel av missionens kateket, en äldre man, som
liksom alla indier talar med livligt minspel och
livliga gester. Åhörarna sitta tysta, många
tyckas lyssna uppmärksamt. Och det är ingen liten
skara; f. n. c:a 150—175 patienter varje
morgon och dessutom en eller flera anhöriga till
många av dem. Vissa tider på året kan antalet
uppgå till 300.
När så gudstjänsten är över, blir det ett
brokigt och rörligt liv. I början av sin verksamhet
försökte dr K. att göra behandlingarna i ett
särskilt rum, men det visade sig omöjligt bland
dessa nyfikna människor, varför alla
behandlingar av yttre ögonåkommor numera ske i
väntrummet. C :a 70—75 % av patienterna ha
ögonåkommor, vilket är förklaringen till, att
hela denna skara kan behandlas fullt rationellt och
vetenskapligt, visserligen med betydligt enklare
utrustning än en svensk läkare är van vid men
dock fullt effektivt. Behandlingen skötes av dr
K. själv och hans två underläkare med indisk
läkareexamen.
Det är verkligen ett rikt fält för studier av
ögonsjukdomar, i stort sett desamma som i
Sverige men ofta mycket svårare. Sålunda är
blindhet på grund av inflammationer i
hornhinnan mycket vanlig. Påfallande stort är antalet
vanlig grå starr och grön starr samt »egyptiska
ögonsjukan». Därjämte en provkarta på ett
stort antal av i Sverige mycket sällsynta
åkommor.
Men detta väntrum visar också en rikhaltig
provkarta på alla möjliga folktyper. Här sitta
heliga män, braminer och parias (= kastlösa) i
broderlig sämja och få göra den ovanliga
erfarenheten, att alla behandlas lika, en bramin får
vänta, tills hans tur kommer, och har intet
företräde framför pariamannen. Kvinnorna
behandlas samtidigt med männen, ej efteråt, som indisk
sed bjuder. Här kommer en gammal man, som
nästan handlöst kastar sig på golvet för att
tillbedja, den store doktorn, därefter en ung
bramin med intelligent utseende och synnerligen
älskvärt och belevat uppförande, talande
flytande engelska och vill ha glasögon, så en hel
familj med sitt lilla barn sittande grensle på
moderns höft, blint som följd av vanvårdade sår,
och för vilka doktorn har all möjlig möda att
förklara, att ingen hjälp är möjlig. Här
kommer en bramingubbe, nyss opererad för starr,
och får sina glasögon. När han finner, att han
lcan se klart och tydligt, säger han
glädjestrålande till doktorn: »O, du är min fader och min
moder». En bramingumma, också starropererad,
blir lika glad åt sina glasögon och tackar
doktorn med: »O, min store konung!», men
ögonblicket efteråt blir hon åter allvarsam och
säger: »Men jag är ju endast en kvinna, jag kan
inte ha glasögon; då skulle alla mina vänner
skratta åt mig.» Här kommer en chetty, (rik
bankir troligen ägare av mycket stor
förmögenhet och palatsliknande hus), klädd i simplaste
kläder och beklagande sig över sin fattigdom.
Han vill ha sin fru opererad för starr och
bjuder 5 rupée för operationen. Doktorn börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
