- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
342

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Den 14 maj 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 ",’2

MISSIONSFÖRBUNDET.

Kristendomen inför
samhällsproblemen.

Som på annat ställe i detta nummer meddelas,
höll professor Arv. Runestam föreläsning över
ovanstående ämne vid ett predikantmöte, som
nyligen hållits i Uppsala. Från mötets sekreterare,
pastor Hj. Löfgren, hava vi mottagit följande
korta referat över denna föreläsning:

Två olika åskådningar göra sig här gällande,
sade talaren: 1) Kristendomen har att omskapa
inte blott den enskildes liv utan hela samhällets.
I)et är den katolska kyrkans princip. Men man
finner denna uppfattning även på protestantisk
botten, närmare bestämt inom kalvinismen. 2)
Den andra åskådningen menar, att man bör taga
sikte på den enskilde och ej syssla med sociala
frågor. Man skall alltså begränsa sig till en
inre, själasörjande uppgift.

Vad vi lärt oss anse som en utomordentlig
vinst är att kristendomen har att ge något, som
icke är bundet vid vissa tider och tidsproblem.
Kristendomen vill två saker: 1) den individuella
personlighetens och 2) den personliga
gemenskapens förkovran. Det råder här en
svåröverskådlig växelverkan, men det råder i varje fall
sammanhang. Den enskildes frälsning och
samhällsfrågorna måste ha sammanhang. Alla äro
bestämda till personlighet. Men vi må lägga
märke till att vad som för den ene är ett medel
till förkovran är för den andre ett hinder. Rike-

i Indien än i Sverige. Under dessa
kvällsstunder berättar vårt värdfolk om sitt
arbete och om indiska förhållanden. Om huru de
möttes av misstro och förföljelser, när de
började här 1905; i deras första primitiva sjukhus —
på en annan plats, Patukota — anlades
mordbrand av fanatiska hinduer, huru sjukhuset
här anlades 1909 i mycket blygsamma
proportioner och småningom utvecklats — det är f. n.
Sydindiens bäst kända ögonsjukhus — huru
doktorn och hans fru första tiden måste utföra
allt arbete blott med tillhjälp av okunniga
pojkar och småningom fostrat dessa till den stab av
dugliga, sympatiska apotekare och sjukvårdare,
alla kristna, som de nu ha. Apotekarna ha en
kortare tid vistats vid regeringens skolor och
tagit indisk apotekareexamen. Den ena av
underläkarna är så kunnig, att han vikarierar för dr
K. under dennes semestrar. Sedan någon tid är
här dessutom två svenska sköterskor.

domen är ett hinder för den ene och fattigdomen
för den andre. En människa kan inte på annan
väg bli god än att hon möter personlig godhet.
Jesus är auktoriteten för oss inte bara genom
sitt liv och sin lära. Han är förmedlingen av
den personliga kraften. Hur detta tillgår är och
förblir för all psykologi en hemlighet. Den
enskilde drages in i en sfär, där lösen är att mista
sitt liv för att finna det.

Samhällets lagar måste alltså bli något
relativt. De yttre samhällslagarna hos ett folk måste
stå i rätt förhållande till ett folks moral.
Kraften kommer ej utifrån genom goda
samhällsordningar — den kommer från Gud. Kristendomen
måste ju ock ta hänsyn till framsteg, som tages
genom utveckling.

Kyrkan kan kanske inte i allt säga, hur det
skall vara-, men så kan den dock säga, hur det
icke får vara. Något positivt kan den i varje
fall utföra.

Kan alltså kristendomen göra något? En
förutsättning: Det kristliga livet får icke blott vara
känsloliv. Det måste vara en livsåskådning, som
sätter in tingen i ett visst sammanhang. Det ljus,
som kristendomen kastar över tingen, är
tillräckligt nog för att ånge några stora linjer.

Kristendom måste råda bot mot de sociala
klyftorna. Den måste oroa själviskheten och
befria människor. De jordiska förmånerna få
komma i andra hand.

Den kristna livssynen känner högre och lägre
värden och känner skillnad mellan dem. Alla

Det är ett imponerande arbete, som utföres.
De senare åren ha behandlats c:a 10,000
patienter, som gjort 40,000—50,000 besök årligen. C :a
1,500 operationer årligen, därav 500 för grå
starr.

Det är naturligt, att det för en utresande ung
missionsläkare är av synnerligen stor betydelse
att få ett sådant tillfälle att under en erfaren
och kunnig mans ledning studera inte endast den
medicinska delen av den i Östern arbetande
läkarens gärning utan också läkaremissionärens
och av honom få påvisat de problem, man
ställes inför, svårigheter och motgångar man möter.
Men kanske värdefullast av allt är att se denna
glädje ocli optimism, som präglar hela arbetet,
och denna ödmjuka tacksamhet till Gud, som
har låtit också denna gren av missionsarbetet
bliva hans tjänare i arbetet för att föra
indierna till Kristus.

Tirupatur den 20 mars 1925. S. Ståhl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free