Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. Den 28 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
379
Mor.
Av Augustinus Keijer.
Vi leva i människodyrkans förlovade tid. Dag
efter dag berätta våra tidningar om storbragder,
som beskådats ocli beundrats av unga människor
i tusental. Det är någon som förbluffat världen
genom sin muskelstyrka, parad med råhet, eller
med sin skönhet och skådespelartalang. Hör det
inte till vår tids stora lyten att den högaktar
våldet och ringaktar kärleken. Den kan bringas att
beundra snillrikhet och slug beräkning, men
hänsynslöst, oegennyttigt utgivande får nöja sig
med medlidsamhet som lön.
Det är väl därför som det lilla ordet Mor
visserligen kan få erkännande att vara inbegreppet
av det mest osjälviska som tänkas kan, men hon,
som förkroppsligar detta ord, får ofta vandra sin
väg i tysthet och obemärkthet. Mera sällan blir
väl föraktet hennes lott, men oftast blir den
glömska och förbiseende.
Tyst och stilla vandrar Mor sin väg fram. Hon
utför i allmänhet inga bedrifter, vilka
dagspressen omtalar, men mer än en gång kämpar hon
en hård kamp i det tysta, där både hennes
kropps- och själskrafter sättas på hårda prov.
Hennes bedrifter beskådas icke av många tusen;
kanske inte ens hennes närmaste och käraste, de
barn hon burit under sitt hjärta och givit liv och
kraft åt, se och uppskatta hennes stora insats i
hemmets värld. Och ändock är hennes väg lika
lång och tröttsam som någon snabblöpares och
rekordhållares — »husmilen» är lång.
Mor är hemmets sammanhållande kraft. Det
har fallit på hennes lott att hålla reda på
familjemedlemmarnas tillhörigheter och är tiden
ekonomiskt bekymmersam gäller det för henne att
vara en god finansminister. Kommer så en dag,
då barnen börja att lämna hemmet för att ge
sig av var och en åt sitt håll, då blir det ofta
Mor som skriver till barnen ocli uppehåller
förbindelsen med det gamla hemmet.
Av alla de människor vi möta i livet torde
ingen enda ha så stort inflytande över vår
livsriktning som just Mor. Hon är den första vi
möta i livet och hon följer oss troget. Hon är
vår vårdarinna, då vi äro små, hon är vår
trös-tarinna och rådgiverska, då vi växa upp och hon
blir vårt moraliska stöd, då vi som män ocli kvin-
nor gå ut i livet. I frestelsens stund, då många
av våra goda grundsatser vackla, kan Mors bild
rädda oss från fall. Mor lärde oss att älska
renheten, ty hon levde själv ett rent liv. Hon lärde
oss att hata synd och skam och då blir det en
bjudande hedersplikt att leva värdigt hennes
rena bild.
Det är ett heligt ansvar att vara mor. I den
kallelsen ligger en rikedom av möjligheter. Mor
kan leda unga människosjälar bort från Gud
eller åtminstone fördröja deras kommande till
alla själars Herre, men Mor kan också genom sin
gärning leda unga människor till Kristus. Mer
än en kan med Viktor Rydberg bekänna: »I min
moders blick jag in i det eviga skåda fick». Där
Mors öga är klart och ogrumlat, speglar det
evighetens djupaste innehåll — en kärlek som
famnar allt.
Då vi nu fira »Mors dag» vilja vi alla, som
åtnjutit förmånen av att äga en god mor, först
oeh främst tacka vår Gud i himmelen för den
outsägligt rika gåva han därmed givit oss. Men
vi vilja också bringa Mor vårt hjärtas tack ocli
söka att bryta ned tidsandans tendenser. Vi
vilja i ord och i gärningar söka visa, att vi vörda
oeh uppskatta hennes tysta, stora
kärleksgärning.
»Din panna, som tiden skurit
med talande runor full,
mig täljer var sorg du burit
i tålamod för min skull.
Din hand, som av mödan sliten,
sig kärligt sluter i min,
mig säger, hur arm ocli liten
min gärning är emot din.
Du åldriga mor, du kära,
jag signar i kärlek dig —
jag vill dina bördor bära
och jag vill jämna din stig.
Men sorgset mitt hjärta klagar
att jag ej gälda förmår
med några flyktiga dagar
vad du har givit med år.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
