Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. Den 28 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ",’2
MISSIONSFÖRBUNDET.
Då"Herren är From "var ny,
Då min gamle vän Lars Johan Nilson gick
från julottan i Marieberg, Ölme, 1875, kom han
i sällskap med Sven Söderlund, god sångare och
lärare viel Kristinehamns folkskola. Lars Johan,
som visste att S&derlund även deltagit i möten
och vittnat om Gud, bad den unga skolläraren
hålla några möten med folket i Väse under
helgen. Men Söderlund bara avböjde under
hänvisning till att han ej hade gåvor till att tala på
möten.
Då de hunnit mitt för Sköttorp och Lars
Johan tiggde sin vän om att hålla möten, sade
han: Jag kan läsa för er innantill i en bok, som
nyss kommit lit och som jag har med mig, om
ni vill höra på det. Ja, det ville de. Skulle vi
inte vilja höra det och sedan ha bönemöte?
Kvick som en tanke försvann Lars Johan från
sällskapet och in i Sköttorp, där han fick löfte
om att de skulle få samlas där på
juldagskvällen. Det var det första bönemötet på den orten.
Huru man nu lyssnade till det lästa, flödade
snart bägaren över för både Lars Johan och
Stina i Mossen m. fi., så att de från den
stunden kunde bedja till Gud högt i brödrakretsen.
Förr kunde ingen förmå dem att leda i bön vid
ett möte.
Nästa dag måste man höra mera i samma bok,
och då samlades man i Dalbäcken. Där var
skaran större än föregående dag. Man läste, sjöng
och bad och tackade för den fria nådens budskap.
När Söderlund måste resa, skyndade sig Lars
Johan att få skaffa sig »Herren är From»,
ocli han blev nu ledare och föreläsare. På detta
sätt samlades man ofta 1876, och väl ett tiotal
i grannskapet kom till liv i Gud och blev till
hjälp i arbete.
När Lars Johan berättade detta frågade jag:
»Nå men slutade ni med edra läse- och
bönemöten med 1876 och lade ’Herren är From’ åt
sidan?» Nej inte precis det. Men det utbröt ju
en så stor väckelse 1877, som satte hela den
stora socknen i rörelse . Det blev som en
väldig flodvåg. Och då blev det ju en annan
prägel på mötena, svarade han. Sålunda föregicks
den andliga livsvågen äv de många stunderna i
bön, sång och läsning i all enfald. Det torde
finnas ett visst sammanhang mellan det ena ocli
andra.
Då han talade om detta tiotal, som kom till
liv i Gud vid dessa möten med läsning ur
»Herren är From», tänkte jag på att jag vet om
fem personer, som läst den boken, tills de kunde
sjunga: »Snaran är sönder och fågeln är fri».
Två av dem stå mig mycket nära och två ha
gått hem i tron.
Anton Sandberg.
Johan Ekholm, |j Den 31
dennes fyller en av
Uppsala mera kända män,
fabrikör Johan Ekholm,
60 år. Född i Hökhuvud
kom han i unga år till
Uppsala, där han genom
flit och redbarhet
skaffat sig en oberoende och
självständig ställning. I
det enkla gudfruktigt
föräldralimmet, där
sanning och rättfärdighet
sutto i högsätet, fick h.an
lära sig att älska arbetet, och denna kärlek har
följt honom genom hela livet. Hans framgångar
på det ekonomiska området äro att söka i hans
stora arbetsförmåga och omutliga redbarhet.
I unga år ställde han sig under Kristi fana
och sedan dess har han på olika områden troget
tjänat sin Mästare. Med livligt intresse har han
tagit del i den andliga verksamheten så långt
lians krafter och tid medgivit. Under mänga år
var han medlem i missionskyrkans sångkör, och
i söndagsskolan har han nedlagt mycket arbete.
De små hava i honom haft en verklig vän, som
de sett upp till med kärlek och förtroende. Han
har också förstått de små, såsom alla goda och
varmhjärtade personer göra. Sedan många år
är han medlem av missionskyrkans styrelse och
är en av församlingens kretsföreståndare. Hans
gästfria hem har alltid stått öppet för Herrens
vänner och många predikanter hava under årens
lopp härbärgerats där. A. W.
Johanna Hahr. |j Annandag påsk fyllde
Robertsfors Missionsförsamlings äldsta medlem Johanna
Hahr 80 år. Tidigt på morgonen uppvaktades
hon av sångkören med sång. Hon sjöng också
själv en av sina älsklingssånger med en ren och
vacker röst, trots sina 80 år. Att hon är älskad
och avhållen märktes tydligt av de värdefulla
gåvor som hin fick på högtidsdagen. De flesta
av hennes barn äro bosatta i Robertsfors och
tillhöra församlingen. I Amerika har hon också
anhöriga, vilka hade kommit ihåg henne med
en större summa penningar.
På eftermiddagen var samkväm anordnat i
missionskapellet. Glädjen och tacksamheten var
stor inför tanken på vad Gud har gjort genom
henne för oss och de rika välsignelser, som
blivit frukten av hennes varma böner och trosfriska
vittnesbörd. Hennes plats har sällan stått tom.
Vi önska, att hon till vår glädje måtte få vara
hos oss ännu en tid. V. F.
Glöm ej
missionssparbössan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
