Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Den 4 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ",’2
MISSIONSFÖRBUNDET.
Borta och hemma.
Drag ur en missionärs liv.
Av missionär P. A. Westlind.
Redaktören av denna tidning har bett mig
skriva om huru det känns att komma hem. Men
den saken har två sidor: mail måste vara borta
för att kunna komma hem. Men vi missionärer
ha intet varaktigt hem på jorden. Yi äro borta
från missionsfältet, borta från vår egentliga
livsuppgift, då vi äro i hemlandet, oeh borta
från hemlandet och de anhöriga, då vi äro på
missionsfältet. Vi skulle vara hemma, där vi ha
vårt arbete, men främlingar äro vi likaväl,
främlingar i fjärran hednaland och främlingar
bland vänner och anhöriga i älskat fosterland.
I egentlig mening äro alla Kristi vänner
gäster och främlingar på jorden på väg till det
eviga fäderneslandet bortom växlingarna i
tiden. Men vi missionärer äro främlingar i
dubbel mening. Yi bo hela vårt liv i kappsäck och
äro ständigt på resa. Då vi börja vår kallelse,
ha vi framför oss clen långa resan till
arbetsfältet. Då vi nått den plats, där vi blivit
stationerade, ha vi icke blott arbetet vid denna utan
framför allt hela det dithörande
missionsdistriktet med ända till hundra utposter. Och dessa
Hällestad, |j Bibelskoleavslutning var söndagen
den 19 april anordnad i Borggårds missionshus,
Hällestad, där bibelskola hållits under clen
gångna vintern av pastor David Andersson. Sedan
en sång sjungits och pred. Joh. Andersson,
Sundtorpet, läst en psalm, lett i bön och med
hjärtliga ord hälsat deltagarna — i synnerhet de nio
eleverna — välkomna, höll pastor A. en kort
lektion, vilken tydligt ådagalade, att så väl lärare
som elever arbetat troget och nått ett gott
resultat. Efter ytterligare sång nedkallades Guds
välsignelse över eleverna och lämnades till en var
av dem som minne ett ex. av vår sångbok,
varefter pastor Hans Dahllöf, Linköping, talade med
ledning av 2 Tim. 1:1—8. Så följde servering
av kaffe och i samband därmed sång av eleverna
jämte orgelsolo av sekr. Düring, Finspång.
Eleverna och deras föräldrar uttalade sitt varma
tack till pastor A. och överlämnade som minne
en kristallvas med blommor. Den talrikt besökta
och stämningsfulla högtiden avslutades med
några givande ord av sekr. Düring i anslutning
till berättelsen om de två lärjungarna på väg till
Emmåns. II. D.
behöva besökas minst två gånger om året, om
arbetet något så när skall kunna tillgodoses. Där
vandra vi backe upp och backe ned på nötta
gångstigar mellan byarna, både då solen
bränner från klar himmel och då regnet strömmar,
blixtarna ljunga och åskorna gå. Om oväder
börjar, medan vi äro kvar i en by, så stanna vi
ju, om vi ha tid, tills det gått över.
På morgonen har man offentligt möte i en by
och därefter församlingsmöte, inspektion av
skolan, förhör med dopkandidater m. m., och sedan
äter man frukost. Kl. 11 förmiddagen är man
färdig att bryta upp för att gå till en annan
utstation, där möten av samma art äro
annonserade på aftonen och kvällen. Då man startar,
kan solen skina i sin fulla styrka. Men det
växlar vanligen mycket fort därute mellan
intensiv hetta och åskväder mecl störtskurar. Ofta
har jag under regntiden kommit fram till nästa
plats genomvåt från topp till tå. Så går vår tid
därute med jäktande arbete på stationen och
jäktande färder mellan byarna i det
missionsdistrikt, som man ansvarar för.
Ofta äro missionärerna för få, så att
arbetsbördan blir för tung. Missionären blir
överansträngd, och detta jämte bekymmer, som ofta
förekomma i verksamheten i allmänhet och
församlingsvården i synnerhet, det tager för
mycket på hans fysiska och andliga kraft, så att
han i längden icke kan motstå det svåra
klimatets tryck. Då måste han, om han vill lia
längre arbetsdag, börja tänka på att han är borta,
även om han känner sig hemma. Han måste
resa till ett annat klimat och reparera sin
hälsa och komma in i en annan miljö, där han i
regel själv icke behöver vara den givande och den
ledande utan där han får finna sig i att
mottaga och i viss mån ledas. Han behöver resa och
byta om plats för att förnyas till kropp och
själ. Han må sedan säga, att han reser hem
eller att han reser bort, allteftersom han själv
uppfattar saken.
För kort tid sedan var det avskedsmöten, i
Kongo för min hustru och mig. Då kände vi
särskilt, huru vi växt fast vid dem och vid
arbetet. Vi kände: här lia vi lagt ned tjugufem
år av vår levnads bästa kraft, här ha vi en plats
att fylla, en uppgift från missionens Herre och
från missionens folk. Det är skönt att lia en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
