Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Den 18 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
MISSIONSFÖRBUNDET. 432
Missionärsgravar.
En lugn viloplats.
På resa till Kongo.
Det vackra Londe.
Ehuru okänd för de flesta av
Missionsförbundets läsare vill jag på kamraternas
uppmaning meddela något från vår resa.
Vi lämnade Sverige den 5 mars oeh reste
genom Tyskland och Holland till Antverpen, dit
vi kommo fram på e. m. den 7. Då båten ej
skulle gå förr än den 10, hade vi några dagar
på oss i A., vilket väl behövdes, ty det var åt-
härute sina närmaste, som hava rest deras
minnesvårdar och vårda deras gravar. Den tredje
av dem, Sara Sifversson, har ingen av de
närmaste i detta land. Men vänner har hon här,
och några av dessa hava rest den minnesvård,
som nu står på hennes grav till ett vittnesbörd
om vad hon givit för Kinas folk och att hon är
ihågkommen av kamraterna. Något direkt
missionsarbete hann hon visserligen ej att utföra,
men ändå kanske hennes insats i vår mission i
Kina är lika stor och betydelsefull som någon
annans. Endast Gud kan rätt döma i denna sak.
Det är allvarliga känslor oeh tankar, som
röra sig i ens inre, då man står framför
missionärsgravarna. Man känner sig stå på helig
mark, stå inför sådana personers gravar, vilka
hava utkämpat många hårda strider men som
också hava vunnit. En längtan uppstiger i ens
inre: Måtte mitt slut bli
liksom deras; en segervinnares
slut. Vemod fyller visserligen
själen inför dödens och
gravens gåta, men på samma
gång lyser det eviga livets
fyrbåk på andra sidan graven
och med Geijer kan man
sjunga: Ej graven oss
förskräcker, Den var din bädd
också; Din milda hand oss
räcker, Hur djupt vi vila må.
Den dig i livets skiften, har
följt, skall ock ur griften
Upptagas i din famn.
Dessa rader ville jag sända
som en hälsning till
missionens vänner.
Missionärerna Johan Åhs, fru Stina Wennborgs oeh fröken Sara Sifverssons r ~ ,
-=- gravar i Hankow. - *var Samuelsson.
Det finns i världen många människor, som
behöva vila, men det finns ej många platser,
där man kan få njuta av ostörd vila. Ofta har
man ej tid att vila, och om man någon gång får
tid därtill, så är det dock så mycket, som stör
vilan. Ibland är det något i omgivningen och
ibland är det något i ens eget inre, som oroar.
Tankarna äro så upptagna av vad man har för
händer, och nerverna äro spända till det
yttersta, att man ej kan få en stunds vila.
Så är det ofta med vilan här i livet. Det
finns ett ordstäv, som säger: »I graven får du
vila.» Graven — fastän mörk och fruktad av
de flesta — är en lugn viloplats för Herrens
vänner. Dem nå ej jordens störande ävlan. Där
ha tankarna och nerverna vila. Där få de vila
i ostörd ro efter livets jäkt och slit.
Vår bild är från en sådan viloplats: den
utländska begravningsplatsen i Hankow, Kina.
En med lummiga träd bekransad väg leder
mitt igenom den vackra, fridfulla
begravningsplatsen. Bilden härinvid visar »ett svenskt
hörn», där tre av våra nyligen hemgångna
missionärers stoft vilar, nämligen Johan Åhs,
Stina Wennborg och Sara Sifversson. I deras bästa
år kallades de till vila. Under palmer och
cypresser reddes deras gravar. Två av dem hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
