Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Den 18 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
433
skilligt att ordna där. Här ökades vårt sällskap
med ännu ett par medlemmar, missionärsparet
Degerfors, som kom direkt från Paris.
Den 10 mars lämnade vi Antverpen. Det
blåste friskt, och man såg rätt många
bekymrade miner, ty ju längre ut åt floden vi kommo,
desto klarare blev det för oss alla att sjösjukan
väntade för att plåga stackars resenärer, som
möjligen kunde vara mottagliga för densamma.
De första dagarna voro ganska stormiga, oeh
vi fingo oss en »gungtur» då och då. Om
sjösjukans härjningar fick man en aning, då man
såg de tomma platserna i matsalen. Efter hand
blev det dock bättre, och sedan vi passerat Casa
Blanca, fingo vi det allra härligaste väder, och
resan blev en riktig vila efter allt arbetet med
förberedelserna.
I Dakar sågo vi för första gången negrerna
hemma hos sig, och för oss »nybörjare» var det
ju mycket intressant att få se en skymt av
afrikanskt folkliv.
Söndagen den 27 mars kommo vi in i
Kongoflodens mynning, och vi fingo samtidigt känna,
hur hettan tilltog. Vid middagstiden anlände vi
till Boma, där båten vanligtvis lägger till.
Vi gå i land, men det är inte lätt att gå.
Termometern visar 52 gr. C., och det är mer än nog
för att ta energi och krafter ifrån oss nordbor,
som tycka, att det är hett vid 25 gr. Vi göra
ett besök på den amerikanska missionsstationen,
och då detta är första gången vi »nya» ha
tillfälle att närmare betrakta en missionsstation,
äro vi givetvis mycket intresserade. Men solen
sjunker och mörkret faller på, därför måste vi
bryta upp. Vi taga farväl av missionärerna och
önska dem Guds välsignelse i arbetet. De
uttala samma önskan till oss, och så skiljas vi.
Tisdags morgon lämna vi Boma och fortsätta
vår resa upp åt floden med Matadi som mål.
Redan börja de, som känna trakten, tala om, att
vi snart äro framme, då vi plötsligt höra
an-karkättingarna rassla, och då vi se oss omkring,
finna vi, att man kastat ankar vid en krök av
floden, men någon stad syns ej till. Vi undra,
vad som är å färde, men ingen tycks veta något.
Snart börja dock rykten om maskinskada sprida
sig bland passagerarna. Dess bättre var skadan
av lindrigare art, så att den efter ett par
timmar är reparerad. Färden fortsättes, och snart
se vi Matadi skymta fram. Vi stå på vakt med
kamera för att i lämpligaste ögonblick »ta»
Matadis pärla, det vackra Londe, då båten glider
förbi.
Snart ligger båten vid bryggan, och vi stiga
i land, där broder Grahn genast tar hand om
oss. Så snart formaliteterna vid tullen äro
undanstökade, gå vi ombord i Londes präktiga
roddbåt, och några minuter senare lägga vi till
vid Londes brygga.
Här ha vi glädjen att sammanträffa med
missionärerna "Westlinds och Vikterlöfs, som äro på
hemresa, samt Nyqvist, som står i begrepp att
gå till Kibunzi.
Det blir hälsningar och frågor i mängd. De
utresande vilja höra från fältet, och de andra
från Sverige, så inte behöver man leta efter
samtalsämne.
Jag drager mig litet tillbaka och låter
tankarna ila. Detta är således Kongo! Är det
sådant, jag tänkt mig det? Jag vet inte, någon
klar föreställning om hur det skulle vara, har
jag knappast haft. Jag lyssnar till samtalet och
blir ännu en gång påmind om, hur mångsidigt
en missionärs arbete är. Skall jag kunna lösa
uppgifterna, som möta missionären? Skall jag
kunna fylla kraven, som ställas på honom?
Utsikterna äro inte stora, då vi se på oss själva,
men då vi lyfta våra blickar upp till Honom,
som lovat vara med oss alla dagar, då växer
hoppet, då livas modet.
Så äro vi då i Kongo. Vi ha redan mött
åtskilligt av hedendomens oeh syndens
förbannelse här i detta land, men vi ha ock sett prov
på evangelii segerkraft. Vår bön till Gud är,
att han skall välsigna oss, att vi kunna bliva
till välsignelse för andra.
Alla härvarande missionärer förena sig med
mig i de varmaste fridshälsningar till alla
missionens vänner landet runt.
Londe den 2 april 1925.
Reinhold Andersson.
Doktor G. Palmær och fru Lisa Palmær samt
en deras lille son hava i dagarna hemkommit
från missionsfältet i Kongo.
— Kinamissionären B. E. Rydéns adress
under vistelsen i hemlandet är Missionärshemmet,
Väse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
