Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. Den 9 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
liksom av ett under utan annan men, än att
solen brände av huden på axlar och rygg, men
som det ej vållade mig något lidande, fick jag
samtidigt erfara sanningen av Herrens ord:
Solen skall icke skada dig om dagen. Från
detta tillfälle har jag ett skönt minne från
de infödda. I strömmen slets hjälmen av
mig, och då jag äntligen stod räddad på
andra stranden, var jag utan skydd mot solens
brännande strålar. Några av mina bärare
omringade mig då och betäckte mitt huvud med
sina händer, medan en annan av dem sam efter
och räddade min solhjälm. Vid ett tillfälle
skulle jag tillsammans med min hustru över
Kongofloden. Det var vid högvatten, och
kanoten var ganska bräcklig. I vanliga fall tog
det tjugu minuter. Denna gång två och en halv
timme, beroende på, att vi kommo in i virvlar
och ström. Men även ur dessa faror räddade
Herren.
Likaså har Herren förmått att frälsa ur faror
bland vildarna. Särskilt minnes jag ett
tillfälle, då de beslutat att taga mitt liv. De hade
samlats i en skog, där jag måste fram, och då
jag kom på stigen, upphovo de ett rysansvärt
härskri. De påstodo, att jag redan var död, så
säkra voro de, att jag var i deras våld. Och nog
var jag i deras våld, men jag var också i
Herrens haud. Ett trettio-tal vilda, druckna, unga
krigare riktade sina flintlåsgevär emot mig. Jag
blev omringad av dem, men ingen fick göra mig
någon skada. Även ur vildars våld förmår vår
Gud, att rädda.
Det är omöjligt för tanken att hinna forma
minnenas framstormande flod. Det skulle
annars fylla volymer, om litet och stort skulle
nagelfaras. Det omtalade tillhör ju så att säga
I.ilott de yttre konturerna. Men även uti dessa
se vi, huru Herren beskyddar sina tjänare.
Med särskild tillfredsställelse minnes jag även
i dag en stjärnestrålande, mystisk kväll i juli
1905, då »Skåne och Småland» förenades i
»lovers walk» vid Londe. Huru har jag ej saknat
min älskade hustru detta år och ej minst i dag.
Men det är icke blott dylika minnen, som
rusa förbi utan även vad man gjort oeh det
man uraktlåtit att göra. Inför dessa står man
stum. Man måste sucka och klaga: O, min Gud,
jag har varit och är en onyttig tjänare. Jag
har intet att peka på, om vilket jag kan säga:
detta har jag gjort, dennes frälsning har jag
varit medel till. Då jag hör kamraterna tala om
sina minnen av framgångar, om väckelser, om
själar de fått föra till levande Gud, då bävar
jag. Härliga tider har jag dock fått vara med
om att bevittna här ute och sett Guds underbara
segertåg bland Kongos folk. Och så vågar jag
väl ändå hoppas, att jag fått vara en. länk i den.
kedja, som Herren använt sig av för att »taga
fångar till fånga».
Även kamratkretsen, med vilken man delat
glädje ocli sorg, ilar förbi. Här en som håller
på att förbrännas av feber men som likväl är
hoppfull och nöjcl; där en annan som håller på
att utkämpa den sista kampen och som
triumferar inför en öppnad himmel, varifrån han ser
sin Mästare och änglar komma till hans möte.
Där är en grift, varest hoppet, ehuru beslöjat
av tårar, sjunger segerhymner; här ett altare,
där ett par unga böja knä och förenas för
ömsesidig hjälp i liv ocli verk; här ett bröst som
sväller av hopp, där ett annat vars hopp har slagit
fel. Underbara kämpaskara, liur stor framstår
du inte!
Tack då, min trofaste Gud, för allt, vad du
under de gångna åren givit! Tack för att jag
fått vara med och skåda din härlighet i detta
segertåg bland detta folk! Giv så, o Herre, att
under tider som komma ännu större segrar
måtte få hembäras till ditt stora namns
förhärligande !
Med de varmaste hälsningar till alla
missionens vänner oeh förebedjare i älskat
fädernesland. C. W. Grahn.
Ljungby. || Ljungby Missionsförsamlings
sångkör högtidlighöll söndagen den 24 maj minnet
av sin tioåriga tillvaro med en konsert i Ljungby
missionshus med biträde av pastor Viktor
Carlsson vid pianot och föredrag av församlingens
pastor, A. F. Hedlund. Med glädje och
tacksamhet kan kören se tillbaka på svunna årens
tjäll ande, såväl inom församlingen • som på skilda
platser i södra Smålands bygder. Fyra av
körens medlemmar kvarstå sedan körens bildande,
bland dem ledaren, urmakare "Werner Nystrand.
F. n. räknar kören 25 medlemmar. Genom vår
egen tidning sända vi hälsning till sångarsyskon
och vänner inom Förbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
