Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. Den 9 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479 MISSIONSFÖRBUNDET.
460
SOM GÄSTER HOS SVENSKAR I INDIEN.
Svenska kyrkans mission i Sydindien.
Av fru Lydia Ståhl.
Under vår vistelse i Indien ha vi fått se
mycket av hedendomens nöd och hur den förmår att
hålla människorna bundna i mörker och fruktan
för gudar och demoner. Men vi ha ock fått se,
huru Kristi evangelium förmår sprida ljus ocli
glädje och frid i människors hjärtan, fått se det
i kärleksverksamhet bland de sjuka, i ordets
förkunnande för dem som vandra i mörker, i
skolornas uppfostringsarbete bland barnen och i
bibelkvinnornas tjänande arbete.
Här i Tirupatur arbeta f. 11. sex bibelkvinnor
under doktorinnan Kugelbergs ledning. Yarje
dag äro cle ute i hemmen ocli undervisa
kvinnor och barn. De lära dem läsa och inpränta i
dem bibelns sanningar. Och så sker det, att man
kan gå en hel gata i staden, där de i nästan
varje hus hava lärt Herrens bön och de tio
budorden. Det är ett hårt arbetsfält, det kostar så
mycket att helt bryta med sin familj och kast.
Under en fem dagars resa till den norra
delen av svenska kyrkans missionsfält med
Tran-kebar och Mayavaram som mål fingo vi se
något av missionens arbete bland barnen och de
olyckligaste i Indien — de unga änkorna, Yi
startade tidigt en solig morgon. Det är både
roligt och intressant att åka med motorbuss i
Indien. Vägarna äro i regel väl byggda ocli väl
underhållna, farten blir ej alltför avskräckande
tack vare de många oxvagnarna och clen talrika
boskapen på vägarna, och det är först efter
upprepade signaler, som de behaga vika åt sidan.
Bilarna äro mycket populära, och fastän cirka
tjugu personer få plats i dem, äro de i regel
fullsatta. De ha delvis ersatt det gamla
fortskaffningsmedlet, oxvagnen, som vi också
prövade en gång. Dessa gå ej så fort, bara en svensk
mil på tre timmar!
Efter ett par timmars resa nådde vi
Pudo-kota, där sv. kyrkan sedan gammalt har en
missionsstation med en stor vacker kyrka. Här
har missionen ett av sina två fullständiga
goss-läroverk med undervisning till studentexamen.
Skolan har 600 elever, är rymlig och trevlig.
Vi kommo lagom för att få se alla lärare och
elever samlade till morgonbön i stora hörsalen.
Det var roligt att få se alla dessa vakna,
intelligenta gossansikten. Här gå kristna och
hinduer från brahmin-gossen till parias-gossen som
goda kamrater, och alla, även hinduerna, måste
få ett starkt intryck av kristendomens anda.
Genom kristendomsundervisningen få de ju ock
lära känna dess sanningar. Vilket stort arbete
att här få fostra unga män, som sedan skola
göra sin insats i staten ocli det allmänna livet.
De kristna gossarna och även några
hindu-gossar bo i ett präktigt skolhem på
stationsområdet. Missionen har ock en flickskola inne i
staden. Missionären teol. lic. H. Frykholm står
såsom ledare för arbetet i Pudokota och fru
Frykholm leder zenanaarbetet här.
Så gick vår färd vidare till Tanjore, en stor
stad, särskilt käncl för sitt stora, åldriga
Sivatempel. Missionen har här en
stor flickskola, som inom ett par
år är fullständigt gymnasium
med studentaxamen. Även här
undervisas kristna och
hinduflickor, och för ej länge sedan kom
en framstående muhammedan
med sina döttrar. Det var med
stor tvekan ban lämnade dem till
en kristen skola, men han ville
ge dem boklig bildning. Ett
skolhem finnes för de kristna
flickorna, som komma hit från hela
missionsområdet. Fröken Jeiiny Pet-
Sjukhuset i Tirupatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
