Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 13 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
Utsikt över Kongo-floden från den nya yrkesskolan i närheten av Brazzaville.
MISSIONS-FÖRBUNDETS YRKESUNDERVISNING I
KONGO JUST NU.
Av missionär Jolin Peterson.
I och med yrkesundervisningens förflyttning
till Brazzaville för tre år sedan togs ett
betydande steg framåt inom denna verksamhetsgren.
Vid Kibunzi höllos endast kortare kurser i
snickeri, den längsta tio månader. Trots denna
korta utbildningstid hava de snickare, som där
utbildats, varit missionen till ej ringa nytta.
Likaså hava kurser på några månader hållits vid
olika tillfällen för att utbilda murare. Den
utbildning, som givits åt olika personer i olika
arbeten under uppförandet av våra många
missionsstationer, har ock bidragit till att öka
yrkesskickligheten bland de infödda.
Då yrkesskolan började i Brazzaville,
bestämdes lärotiden från början till tre år för snickare.
De första murareleverna antogos dock för en
tid av endast två år. Denna tid syntes många
lång. Men som snickareyrket är högt värderat
och snickare särdeles högt betalda här, var det
ej svårt att få det antal elever, som de lokala
förhållandena kunde tillåta. En större
svårighet var att kunna behålla dem kvar i tre år.
Frestelsen var stor att efter ett år eller ett och
ett halvt lämna skolan och taga anställning som
snickare här i staden eller i grannstaden
Kin-shasa.
Den förste, som föll för den frestelsen och som
saknades, var en yngling från Kingoyi. En
domare rådfrågades om vad som kunde göras, för
att sådant ej skulle upprepas. Han lät ej
förhoppningsfull, »ty», sade han, »franska lagen
tillåter ingen att med våld hålla någon kvar i
arbete, om han ej själv vill stanna kvar. Den
enda utvägen är att få honom inför domstol och
ådöma honom att ersätta undervisning och
matpengar som han. mottagit.» Rådet följdes, och
ynglingen blev dömd att betala femhundra franc
för mottagen undervisning, ankommande på
honom själv att betala med kontanter eller med att
fullgöra sina förpliktelser att stanna kvar i
skolan de tre åren. Han valde det senare. Han
har nu arbetat 14 månader sedan dess och
ger förhoppning om att kunna bli en god
lärarekraft. Att detta prejudikat haft
oerhört välgörande verkan på eleverna har vid flera
tillfällen visat sig. Vid någon mer eller mindre
lindrig bestraffning eller tillrättavisning har en
och annan visat lust att gå sin väg. Någon har
funnit betalningen för låg och har gått för den
skull. Men då de ställts inför utsikten att följa
med till domstolen och med åtföljande
skyldighet att ersätta mottagen undervisning, har det
heta blodet svalnat. Man kan säga, att
elev-kåi’en vid yrkesskolan är särdeles stadig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
