Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 13 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
Men så är den också »utvald». Önskemålet
var ju att få såsom elever gossar, som vid
stationerna inne i landet avslutat stationsskolan och
där prövats något även med hänsyn till anlag
för snickeri. Av flera orsaker kunde ej detta
önskemål uppfyllas, utan blev det att bland
aspiranter, som anmälde sig, taga mot dem, som
sågo ut att kunna passa, och efter några veckors
försök med dem avskeda de sämsta och mottaga
andra i deras ställe. Och nyanmälningar hava
aldrig saknats.
Snickareboden här, som byggts endast för
stationens räkning, kunde svårligen rymma mer än
fyra hyvelbänkar. Där började skolan. Sedan
togs ett skjul på gården i besittning, vidare ett
par rum, byggda för arbetare och skolbarn, och
till sist ett par skolsalar. I dessa fem
»verkstäder» har kunnat beredas plats för 22 elever.
Men dessa lokala förhållanden hava gjort både
undervisning och övervakning av arbetet dubbelt
arbetsamma.
En ovärderlig kraft i detta arbete har
missionen i Simona Nsakala, en ung man från
Kibunzi, som redan medan yrkesundervisningen
var förlagd där, tjänstgjorde som lärare. Han
har sista tiden, då anläggandet av nya
stationen för yrkesskolan fordrat den vites närvaro
dagligen och bela dagarna, fått sköta
undervisningen så gott som ensam. Utan honom skulle
det hava varit omöjligt, för en person att
undervisa dessa 22 lärlingar i staden och samtidigt
leda nybygget mer än en halv mil utåt landet.
Den nya verkstadsbyggnaden.
Ehuru det ur skolsynpunkt varit att
föredraga att åtminstone första året låta eleverna
göra en på förhand bestämd serie av enklare
möbler, så har dock även detta önskemål blivit
ouppfyllt. Redan från början förelåg en lång lista
av beställningar, och denna lista har sällan
varit kortare, än att den upptagit arbete för
omkring sex månader framåt. Att den ej blivit
längre har berott på att kunderna funnit en
längre tid vara en alltför stor del av deras
period här ute och därför avstått från att
beställa.
Utan att överdriva mycket kan man säga, att
Missions-Förbundets yrkesskola i Brazzaville är
känd över bela Kongo. Bland första arbeten,
som utfördes, var möbler till ett missionshotell
i Kinshasa. En stor och väl lyckad buffet för
den stora matsalen har väckt allas intresse. Och
vid den stora allmänna missionärskonferensen
här ute förlidet år anordnades ock en gemensam
utställning av alster från alla protestantiska
missionssällskap i Kongo. Att Missions-Förbundets
utställning av möbler, tryckerialster och
handarbeten blev ansedd för den bästa är ju enbart
glädjande för oss, fast det kan vara en smula
förargligt för den, som talat och skrivit särdeles
berömmande om sin egen yrkesskola, att finna
sig ett bra stycke distanserad.
Yid av guvernementet anordnade, årligen
återkommande utställningar i Brazzaville har vår
yrkesskola varje år hållit främsta platsen. Ena
året föreslog prisdomaren, att den borde ställa
sig utom tävlan, »ty»,
sade ban, »det är enda sättet
att vinna den utmärkelse,
den är värd; här är ju
ingenting för den att tävla
med.» Och då är att märka,
att guvernementets
yrkesskola hade sin plats
omedelbart intill. Sista
utställningen hade bestyreisen
lämnat ett större avstånd
mellan de båda tävlande
yrkesskolorna. I stället kom
som närmaste granne till
vår utställning en infödd
sig utom tävlan, »ty», sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
