Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. Den 10 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
han liar redan begått äktenskapsbrott med
henne i sitt hjärta. Och ytterligare säger han: I
haven hört, att det är sagt: Du skall älska din
nästa och hata din ovän. Men jag säger eder:
Älsken edra ovänner och bedj en för dem som
förfölja eder och våren så eder himmelske
Faders barn o. s. v.
Jesus predikade sålunda lag långt skarpare än
någonsin fariseerna med alla sina bud och
stadgar. Han begärde intet mindre än
fullkomlighet. Men han gjorde det för att uppenbara
synden och dess makt och vederstygglighet och så
få tillfälle att predika nåd och frälsning. Av
lagen, brukad på detta sätt, kommer
syndakännedom, som är den nödvändiga förutsättningen
för ånger och frälsningsbehov. Men där sådant
uppenbarade sig hos människorna, predikade
Jesus nåden i hela dess fullhet. Då gjorde han
ingen inskränkning för de största syndare och
djupast fallna. Rövaren fick nåd, publikaner
och skökor fingo förlåtelse och frid, och det helt
och fullt utan att Frälsaren gjorde någon
begränsning av fruktan för att de skulle draga
nåden till lösaktighet. Det är visserligen en
fara, som föreligger, men faller människan i denna
snara, medför det sin särskilda och svårare dom.
Nåden i all dess fullhet är emellertid
nödvändig, om frälsningen skulle bliva en verklighet
och den får sålunda icke undandragas den
botfärdiga syndaren.
Då Stefanus fördes fram inför Stora rådet,
framträdde falska vittnen och sade: Denne man
upphör icke att tala hädiska ord mot vår heliga
plats och emot lagen, Apg. 6:1, men hela
Ste-fani försvarstal inför översteprästen enligt Apg.
7 kap., visar, att han höll sig bäst vid lagen i
betydelse av den gammaltestamentliga
uppenbarelsen och Guds krav och ledning i den
förgångna tiden. Han såg ock däri den väg, som
förde fram till Kristus och den- fullhet, som
bodde i honom. Med överväldigande andekraft
förebrådde han översteprästen och de skriftlärda
deras hårdnaekenhet och motstånd mot den Helige
Ande och deras likgiltighet inför lagen, då han
slutade sitt tal med att säga: I som fingen lagen
eder given genom änglars försorg, men icke
haven hållit den. Han var sålunda icke mot lagen,
men väl för densamma, men han fann i Jesus
lagens ände till rättfärdighet, och däri skilde
han sig från sina anklagare. Lagen var för
honom en verklighet, som skulle åtlydas, men så
icke för dem. Kristus var för honom av Gud
given till rättfärdighet, men för de skriftlärda
var han intet, om icke en folkförförare och
frås-sare. Och det är så ofta än i dag. Där man icke
känner Kristus och vill mottaga hans nåd, där
är lagen ingen verklighet utan endast ett yttre
sken, ett bokstavens väsende, till ledning för
verksamhet och självtillräcklighet.
Paulus försäkrar, att lagen är helig, och
budordet är heligt och rättfärdigt och gott. Utan
lag, säger han, är synden död. Men den
förmådde endast göra synden levande för honom
och ställa honom under domen och därför
kallade han den syndens och dödens lag. Men
befrielsen kom även för honom genom Jesus
Kristus. Därför säger han: Så är nu ingen
fördömelse för dem, som äro i Kristus Jesus. Ty
livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig
fri ifrån syndens och dödens lag. Ty det som
lagen icke kunde åstadkomma, i det den var
försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han, för
att borttaga synden, sände sin Son i syndigt
kötts gestalt och fördömde synden i köttet. Så
skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra
icke efter köttet utan efter Anden. Rom. 8:1—4.
Pauli allvarliga förmaningsord i
romarebrevet till en kristlig vandel och hans stränghet
mot synden i korintierbreven, vittna väl ock om,
att han ingalunda tog det ytligt och lätt med
vare sig Guds lag eller det kristliga livet. Var
och en, som är förtrogen med hans ord, vet, att
han ställde kravet högt. Han begärde intet
mindre än fullkomlighet, alldeles som Kristus själv.
Men ban visade, att det var den överflödande
nåden och rättfärdighetsgåvan, som skulle föra
fram till konungavälde i liv genom en enda,
nämligen Jesus Kristus. Rom. 5:17. Alla som
i hoppet om att genom lagen hinna fram till
rättfärdighet, voro under förbannelse. Kristus
allena var lagens ände till rättfärdighet för var
och en som tror.
Vi kunde ju fortsätta med aposteln Petri
uttalanden i samma anda, och Jakob sedan, som
med oerhörd styrka betygar gärningarnas
betydelse och säger: Tron utan gärningar är död.
Sändebreven i uppenbarelseboken skärpa ock
detta krav på fullkomlighet på ingående sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
