- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
652

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 17 september 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

652

MISSIONSFÖRBUNDET. ,563

Jakob E. Lundahl.

Femtio år.

Missionssekreteraren i Svenska
Missions-Förbundet, Jakob E. Lundahl, Lilla Alby,
Sundbyberg, fyller femtio år den 26 dennes.

Missionssekreterare Lundahl är en särskilt i
missionsvärlden allmänt känd oeh mycket
uppskattad man. Och därvid är det icke blott fråga
om vårt eget land; det kan sättas ifråga, om det
finnes i världen något missionssällskap, där
hans namn icke är känt och med vilket lian icke
på ett eller annat sätt trätt i förbindelse. Som
sekreterare i Svenska Missions-Förbundet, i vars
tjänst han stått sedan 1899, och som ledamot av
inhemska och nordiska missionskommittéer har
Lundahl blivit en känd personlighet även i
Internationella Missionsrådets kretsar, där
världsmissionens angelägenheter handläggas och i vars
syfte och arbete han är livligt intresserad.

Denna Lundahls ställning är förklarlig och
naturlig. Ty han besitter en ingående kännedom
om världsmissionen ifråga såväl om
missionssällskapen som missionsländerna, där dessa
arbeta. Det har sagts, att lian därvid är som ett
levande lexikon. De missionsböcker, som han
utgivit, och de artiklar, som i pressen inflyta från
hans hand, bära också vittne om denna hans
mis-sionskännedom, på samma gång som de ifråga
om det principiella bedömandet av missionsläget

i världen ådagalägga den kunniga
missionsmannens vederhäftighet.

Med denna sin ställning som missionsman
förenar Lundahl en vid syn på den kristna trons
liv och de troendes gemenskap och arbete. Någon
partiman är han icke, och kyrkopolitik ligger
icke för hans kynne.

I Svenska Missions-Förbundet har Lundahl
utfört ett intresserat och värdefullt arbete. Född
i Hvetlanda och son till den framlidne, över hela
vårt land kände predikanten Samuel Johansson
i Göteborg, har han från sina tidiga år stått med
detta i nära förbindelse. Också är det väl på
grund härav, som hans håg väcktes för Guds
verk och då särskilt för den yttre missionen. Som
praktisk arbetare verkade Lundahl i Förbundets
tjänst på missionsfältet i Kongo under åren
1899—1902, vilken tids upplevelser han skildrat
i boken »Tre luigdomsår i Kongo». Längre än så
blev ej lians arbetstid därute. Hemkommen från
denna första treårsperiod på fältet fick Lundahl
1903 träda i tjänst på Förbundets expedition,
där, riktigt nog, hans första gärning var att lägga
hand vid korrektur till bibeldelar på
kongospråket. Där har han sedermera haft skilda tjänster,
tills han kom att särskilt efter Sjöholms
frånfälle övertaga den viktiga post, som han nu
innehar. I denna sin egenskap har han fått tjäna
särskilt den yttre missionen, som han från sin
ungdomstid omfattat med varm kärlek.

Då nu Lundahl går att fira sin högtidsdag,
skall han förvisso göra detta framför allt med
tacksamhet till Gud, som i sin nåd och godhet
lett hans väg och välsignat honom i det verk, åt
vilket han ägnat sitt liv. J. II.

Ärkebiskop Söderblom framhöll i ett tal
vid ekumeniska mötet, att det från många håll
sagts, att kongressen var ett mycket svårt
företag, och att det kanske varit bättre att låta de
problem, som behandlades, ligga i fred. Det
finns människor, som icke blott icke göra något,
sade ärkebiskopen, utan som även ondgöras över
att andra människor söka uträtta något. Den
stora faran vore emellertid att icke uträtta
något. Vi frukta lätt allt möjligt, men endast en
är fruktansvärd, den allsmäktige, men vi skola
icke gå framåt i fruktan utan i barnslig tro ocli
tillförsikt, förstående, att den, som söker han
skall finna och för den som klappar skall varda
upplåtet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free