Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Den 17 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
,563
Nordiska
missions-konfensen.
Hålles i Stockholm 23—27 september.
Programmet för denna konferens är nu fastställt.
Den 23 september hålles allmänt inledningsmöte i
Blasieholmskyrkan med hälsningstal av Nordiska
Missionsrådets ordförande, missionsdirektor G. Brundin,
samt föredrag av sogneprest Holt från Köpenhamn ocb
missionsdirektor J. Nyrén, Stockholm.
Den 24 september öppnas konferensen i Auditorium,
varpå följa överläggningar om behovet av en djupare
ansvarskänsla hos hemlandskyrkorna för missionen.
Inledningsföredrag hållas av kontraktsprosten L. M.
Engström, Bolstad, och missionssekreterare Joh.
Brandt-zaeg, Oslo,
Ämnet för e. m:s möte är: De infödda
församlingarnas tilltagande mognad och krav på ett mera aktivt
deltagande i ledningen och i verksamheten Föredrag av
missonssekreterare M. Fröberg, Stockholm, och pastor
Leisegang, Norge. Diskussion.
På fredags f. m. håller ärkebiskop N. Söderblom
föredrag om missionen såsom fridens budbärarinna, och
missionsdirektor E. Folke om betydelsen av gudomlig
andekraft i missionsarbetet. Därefter följa korta
uttalanden av pastor Albert Lunde, Norge, missionär Alfred
Nielsen, Danmark och pastor A. V, Halla, Finland.
Betydelsen av den icke kristna kvinnovärldens
vinnande för evangelium med hänsyn till kristendomens
utveckling i närvarande tid samt den kristna kvinnans
ansvar i detta avseende blir ämnet för föredrag av
fröken Aina Johansson, Helsingfors (kulturländerna),
fröken Henny Dons, Norge (de primitiva folken), fröken
Alma Krebs, Danmark (den muhammedanska kvinnan),
fröken Lotten Reuterskiöld, Stockholm (den kristna
kvinnans ansvar). Missionsdirektor Fr. Würz, Basel,
och doktor Samuel Zwemer, KairOj samt möjligen flera
hålla föredrag på kvällen.
På lördags f. m. behandlas ämnet: Det karaktäristiska,
för nordisk mission. Föredrag av prosten Fred. Munck,
Köpenhamn. Därefter anföranden av missionsprest A.
Olsen, Norge, pastor K. A. Paasio, Finland, och teol.
d:r Gunnar Bergström, Stockholm, om vad som är
gemensamt för och egenartat i de nordiska ländernas
mission. På middagen håller d:r Zwemer föredrag om mu-,
hammedanmissionen och den nya tiden.
Om misionärernas ställning i sin gärning till de olika
folkens religioner talar på e. m. universitetslektor
Lorentz Bergman, Köpenhamn, och docent G. Raquette,
Lund.
På söndagen hålles avslutningsmöte i
Immanuelskyrkan och på måndagen gemensamt samkväm med lunch
å Skansens högloft.
Deltagarekort å 5 kronor för hela konferensen ocli
dagkort å 2 kronor lösas å konferensbyrån, K F. U M.,
Birgerjarlsgatan 35, Stockholm, samt vid ingångarna.
Anmälan om deltagande insändes till pastor Paul
Sandegren, Nordiska Missionskonferensens Byrå, K. F.
U. M., Stockholm.
Söndagsskolans övre
avdelning.
Saul, den förste konungen.
Text för söndagen den 27 sept, 1925: 1 Sam. 10: 17—27.
Vi läste förra söndagen om profeten Samuel och hans
gärning. I dagens text finna vi honom i verksamhet
bland sitt folk.
I. Den store konungen.
Samuel var nu en gammal man. Han hade kallat
folket upp till Mispa i och för överläggningar. Folket
hade klart för sig att Samuel snart skulle skiljas hädan,
och det hade uttalat en önskan om att få en konung
såsom lians efterträdare. Samuel visar vid detta
tillfälle hän till folkets store konung, nämligen Gud själv.
Vad hade icke denne mäktige konung gjort för sitt
folk under gången tid. Gud hade befriat dem ur
träldomen i Egyptenj frälst dem ur det förtryck, vari de
råkat på grund av do omgivande ländernas konungar.
Men nu voro de icke längre nöjda med att enbart äga
denne store konung. Folket ville hava en konung sådan
som de omgivande folken hade. Man ville vara lika så
god som dessa folk.
Otaeksamhet och oförnöjsamhet vinna lätt insteg i
våra hjärtan. Vi glömma det myckna goda vi åtnjutit
under dagar, som gått. Vi blicka oss omkring och tycka,
att andra äga så mycket, som vi själva sakna. Inte ha
vi det, ocli inte ha vi det, etc. Så gripas vi av
avundsjuka. Så vilja vi lia det precis som andra lia det. Vi
börja att älska skenet, glansen, utan att allvarligt göra
klart för oss, om vi behöva det eller det, eller om det
verkligen skulle bliva bättre, om vi finge det så eller så.
Högmodsanden har fått insteg i vår själ. Men högmod
går före fall.
II. Den nye konungen.
Gud lät folket få sin vilja igenom. En konung utsågs,
och valet föll på Saul. Samuel ’kungjorde för folket
konungadömets rätt jfr kap. 8: 11—18. De flesta voro
glada över valet, men även sådana funnos, vilka
ogillade, att just Saul blivit korad.
Gud tvingar ingen att lyda hans vilja. Envar har
sin fria vilja. Men envar får också bära följderna av
sin olydnad. Vilket oerhört ansvar påvilar oss sålunda.
Det gäller att välja men välja rätt. Även om människan
går sin egen väg, släpper icke Gud ledningen ur sina
händer. Han bevakar sina intressen. Fullt fri blir
människan aldrig, ehuru hon själv tror, att hon kan
göra vad hon vill. Saul var en ödmjuk yngling. Han
var ej framfusig, stolt och kaxig. ödmjukhet är ett
vackert karaktärsdrag. Man kan hoppas på framgång
före de unga, vilka äro ödmjuka, som ej vilja låtsas vara
mer än de verkligen äro, som ej vilja fara högre än
vingarna bära. De ödmjuka giver Gud sin nåd, men de
högfärdiga står han emot. Saul, en enkel bondson blev
konung över folket. En vacker framgång alltså. Fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
