Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. Den 24 september 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
MISSIONSFÖRBUNDET. ,563
Tag emot denna hälsning.
Amerika hälsar Sverige.
Nyss hemkommen från en resa genom en del av
Amerikas Förenta Stater skyndar jag att genom
vår egen tidning frambära de hjärtligaste
hälsningar till Sverige och svenskarna från
missionsvänner och landsmän på andra sidan
världshavet.
Närmaste avsikten med min resa var att som
ombud för Svenska Missions-Förbundet övervara
Missionsförbundets i Amerika årskonferens, som
hölls i Rockford den 10—14 sistlidne juni.
Oförglömliga äro för mig dessa dagar i Rockford.
Här hälsades jag på det hjärtligaste välkommen
både enskilt och offentligt och här
sammanträffade jag med missionsvänner från alla delar av
det land, som med rätta kan nämnas: »de stora
möjligheternas land.» Med varmt intresse följde
jag konferensens förhandlingar och fick
härigenom en rätt så god inblick i den omfattande
verksamhet, vårt systerförbund i Amerika
bedriver. Föredragen och föreläsningarna voro
icke blott givande utan besjälades även av en
ande, som förrådde mod, tillförsikt och
gudsfruktan. Ett svagare intryck gåvo diskussionerna.
Dessa föreföllo mig stundom både långa och
mindre sägande, vilket enligt mitt förmenande
berodde därpå, att ärendena icke fått den grundliga
förberedelse, som vi äro vana vid här hemma, om
de nu ens fått någon förberedelse alls.
Intrycket av konfenrensen i dess helhet var gott och
mitt hjärta fylldes av tacksamhet mot Gud för
vad jag under dessa dagar hörde och såg
av hans verk bland vårt svenska folk i Amerika.
"Vid avslutningen, som blev mycket hjärtlig och
stämningsfull, erhöll jag det nöjsamma
uppdraget att framföra de hjärtligaste hälsningar till
Sverige och svenskarna samt till Svenska
Missionsförbundet och dess styrelse. Mottagen
härmed, kära trossyskon, en varm hälsning från
missionsvännerna i Amerika. De tacka Gud för
oss, tänka gott om oss och bedja för oss. Låt oss
ha.ndla lika. Vår Gud vill det.
Från Rockford ställdes färden till Chicago,
»Sveriges andra stad». Efter några dagars
uppehåll där fortsatte jag resan till Minneapolis,
»Skogsbergs stad». Kanske jag även får säga
värmlänningarnas stad. Ty ingenstädes under
hela resan träffade jag så många värmlänningar,
släktingar och ungdomsbekanta som fallet var i
Minneapolis. Och bland andra platser jag besökte
i den stadens närhet, gjorde jag en xesa till Salem,
där den välkände sångförfattaren Nils Frykman
var pastor i,icke mindre än 18 år. Undra icke
på om en värmlänning med särskilda känslor
besteg den värmlänningens predikstol.
Stämningsfull blev ock stunden och kraftigt ljödo
Fryk-mans sånger.
Från Minneapolis gick färden vidare västerut
åt Californien och Stilla havet till, där jag vände
och gick åter mot öster genom Utah, Nebraska,
lova, Illinois och så tillbaka till Chicago. Efter
en liten avstickare till de östra staterna, där jag
började resan, vände jag så åter till mitt land
igen.
På varje plats, där jag under denna långa resa
stannade och predikade, mötte jag skaror av
svenskar, som med det varmaste intresse
lyssnade till evangeliet om Jesus. Varma och innerliga
äro de band, som förena dem med
fäderneslandet. Tårar ocli leenden blandas så lätt med
varandra, då man berättar om Sverige. Särskilt
tacksamt var det att tala om de andliga väckelse- och
brytningstiderna i Sverige. Efter ett sådant
föredrag hände det ofta — för att icke säga nästan
alltid — att flera av vännerna kommo till mig
och sade: Den väckelsen, som Hallén talade om
där och där, var jag med om. En annan kunde
infalla: Ja, det var då jag blev frälst o. s. v. En
äldre kvinna kom en gång och sade: »När
Hallén talade om mötet, där Fjellstedt predikade,
hade jag svårt att tiga stilla, ty på det mötet var
jag med.» Mer än en av dessa gamla förrådde
även en varm längtan tillbaka till fädernejorden,
där de lekt sina barndomslekar och drömt sin
ungdomsdröm. Barn och barnbarn m. m. hålla
dem dock kvar med oslitliga band vid
adoptivlandet. Den goda ekonomiska ställning, de flesta av
dem tillkämpat sig i det nya landet, är helt
naturligt även faktor att räkna med.
Från varje plats, jag besökt under vistelsen i
Amerika, sändes med mig de varmaste
hälsningar till Sverige och svenskarna, till
missionsvänner och släktingar i Sverige. Och jag vet mig
nu ingen annan råd att kunna utföra dessa många
uppdrag än då jag säger: Du, som läser dessa
rader, tag mot hälsningar från ditt eget folk
därborta, från släktingar, ungdomsvänner och
bekanta. Hälsningarna äro även så många och
rika, att du kan mottaga precis så mycket du
vill.
Summan av det hela är: resan har för mig
varit synnerligen intressant och lärorik. Jag
känner mig djupt tacksam mot Styrelsen, som
tilllåtit mig göra densamma. Skada blott att jag icke
fick göra den för minst 20 år sedan, ty då
kunde jag haft utsikt få göra om den några gånger
till.
Med broderlig hälsning
L. Hallén.
Visa tidningen för vänner och
bekanta och uppmana dem att
prenumerera från 1 oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
