Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Den 5 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 MISSIONSFÖRBUNDET.
DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN.
i.
De kristnas enketssträvanden.
Samtidigt med de stora väckelserörelserna i
vårt land under förra århundradet kom frågan
om den kristna församlingens karaktär och
därmed sammanhängande spörsmål att intaga en
mycket framskjuten ställning i dåtida
meningsutbyten och diskussioner. Detta var lika
naturligt som nödvändigt. Väckelsens folk, som
stod som hemlöst, måste se sig om efter ett hus
att bo i, få en form för sin gemenskap i liv
och arbete. Sedermera och då
församlingskaraktären var i läran utformad och klarlagd,
hava andra frågor, detaljfrågor i vad som rör
kristligt liv och arbete under ett rätt långt
skede stått i förgrunden. Det har ju gällt att på
bästa sätt inreda, i god mening modernisera den
uppförda byggnaden. Av olika anledningar har
emellertid på den sista tiden frågan om själva
huset, frågan om församlingens karaktär åter
kommit upp. I denna och ett par följande
artiklar ämna vi beröra några av de spörsmål, som
gjort frågan i viss mening åter aktuell: det
kristna dopet, andedopet och enhetssträvandena.
Vad då frågan om de kristnas
enhetssträvanden vidkommer måste man vara blind på
båda ögonen, om man icke med glädje hälsar det
Uppvaknande, som därutinnan förmärkts under
den sista tiden. Länge, alltför länge hava icke
blott kristna i statskyrkan och i de fria
samfunden utan även de fria samfunden stått isolerade
från, ja bekämpat varandra, till ömsesidig skada
och till men för Guds verk, som de dock alla
velat befrämja. Och huru man än må tala om
olika läroåskådningar och annat, som föranlett
de kristnas särgående i skilda samfund och med
all respekt för varje ärlig övertygelse
härutinnan, är det dock klart och bör det stå klart, att
det som förenar dem, vad bekännelse de än må
tillhöra, är mera, oändligt mera än det som
skiljer dem. Att nu de kristna i känslan av sin
samhörighet och inför sin kallelse i världen
börja att röra på sig för att närma sig varandra
är ur alla synpunkter endast en vinning och i
full överenstämmelse med Jesu Kristi vilja. Och
man må härvid se det som ett gott tidens tecken,
att det nu icke blott talas om den inre,
väsentliga enheten för att låta den yttre söndringen
stå orubbad. Med det samarbete, som under
olika former kommit till stånd mellan särskilt
en del av de fria samfunden, har ett steg tagits
fram emot ett samgående. Samarbetet har sin
praktiskt nyttiga betydelse för ett
framgångs-fullt arbete i Guds verk. Men dess största
betydelse ligger däri, att det för troende ur olika
läger tillsammans och sålunda i sin mån jämnar
vägen för en allt klarare uppfattning ifråga om
enhetens mera principiella innebörd och
tillämpning även i direkt organisatoriskt avseende. Ty
såsom samarbetet helt naturligt växt fram som
en följd av påpekandet av de troendes inre
Väsentliga enhet, så skall det ock, försåvitt
enhets-sinnet hålles vakande och stärkes, icke stanna
med de skilda samfundens samarbete på en del
punkter utan än vidare utveckla sig fram emot
även en yttre enhet. Hava de kristna verkligen
börjat att se på sin kallelse i världen och
därvid känt behov av att inbördes stödja varandra
utan att låta sig hindras av sin uppdelning i
skilda grupper, skola de också efterhand börja
att se på sina organisationer för att taga under
övervägande i vad mån och under vilka villkor
dessa kunna gå tillsammans. Och om nu allt
detta går fram i långsamt tempo och vägen
understundom är svår att finna, må man dock
icke misströsta. Uppfattningen i frågan om de
troendes enhet har i varje fall undergått en
förändring till det bättre, och vågen, som satts i
rörelse av himmelska vindar, skall förvisso växa
och vara svår att hindra. Man må vara glad
över varje litet framsteg och ihågkomma, att vi
här icke hava att lägga vår hand vid tekniska
eller mekaniska konstruktioner utan stå inför
en livsrörelse, som efter sina egna lagar lägger en
naturlig och fast grund för varje tillväxt. Vi
behöva blott öppna sinnen att förstå Guds gåva,
så att vi använda tillfällena att göra, vad som
erbjuder sig. Och alldeles som det i allmänhet
är för den enskilde, kan det bliva för
samfundet : det samfund, som i partiskt och själviskt nit
icke för det större och väsentliga är redo att
offra det mindre oclx oväsentliga skall därigenom
sätta sig själv på avskrivning, då däremot ävèn ett
samfunds offerväg leder till dess bevarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
