Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Den 12 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
MISSIONSFÖRBUNDET.
VÅRT ARBETE I FRANSKA KONGO.
Sjukvård och skolverksamhet.
Av G. Å. Ilult.
Man befinner sig mitt uppe i den s. k.
torrtiden här i Kongo nu. Den börjar med mitten
av maj månad och upphör i slutet av september
och början av oktober, då regnen åter komma.
Det är en mycket besvärlig tid för detta folk.
Det är hungerns och sjukdomarnas tid. För
eu-ropéen åter är det en bra tid, ty den medför en
behaglig svalka. Temperaturen, som i den heta
tiden håller sig mellan 34 och 39 grader C. kan
nu gå ned under 20 grader.
Allting torkar bort, och hela landet får en
ökenartad prägel. På fuktiga och blåsiga
platser förekomma ofta under denna tid svåra
förkylningar, då temperaturen under natten går
ned till 18 och stundom till 15 grader C., då den
under dagen är omkring 30 grader.
Mycket folk dör under denna tid i
lunginflammationer. Särskilt små barn. Vi ha under denna
tid varit överlupna på missionsstationen av
sjuklingar. Många dödsfall ha ock inträffat. Just
nu ha vi varit ocli begravt en gosse, som dog
här i går kväll. Man bar honom hit för två
dagar sedan, men det var redan då försent att giva
honom någon hjälp.
De sanitära förhållandena bland folket stå
under all kritik. Deras vidskepelse och vantro
likasom deras nonchalans och lathet spelar dem ofta
svåra spratt, likasom cle härigenom förorsaka oss
missionärer obehag och svårigheter. Att bära
en sjuk till missionsstationen förr än han blivit
hävde vi palmvinsförbudet emot våra vita
lärares protester. Ja, vi gjorde det oft svårt för
våra vita fäder och ledare. Nu förstå vi, huru
barnsligt övermodiga och oförståncliga vi då
voro. Genom Guds nåd ha vi nu fått lära oss inse
vår egen oförmåga och vårt behov av hjälp. Vi
ha ock fått lära oss att vi icke tro på Gud
förgäves, icke offra för hans sak förgäves och
att vi icke arbeta förgäves. Vem skulle
kunnat tänka för tio år tillbaka, att Kibunzi
församling i dag skulle bestå av mera än två tusen
medlemmar, och vem skulle kunnat drömma om
att vår offerinsamling skulle giva det resultat,
så sjuk, att man verkligen börjar frukta för hans
liv förekommer sällan. Om det bara finnes något
av livhanken kvar, så nog skall väl den vite
kunna böta honom med sin konst och medicin. Att
vi stå hjälplösa tydes ofta av infödingarna såsom
ovilja å vår sida att hjälpa. I regel komma de
bärande med de sjuka spritt nakna, då febern
ej sällan är över 40 grader C. Förebrår man
dem härför, får man till svar, att den sjuke är
så het, att han väl behöver svalkas litet.
Att vi vita gå med krämpor såsom tandvärk,
reumatism och dylikt är för dem en
obegriplighet. Jag var förliden vecka ute på en resa och
led av bådadera. Då jag jämrade mig härför,
ansågo somliga, att jag nog hade unnat mig detta
lilla nöje för att få känna, hur det var att lida,
men andra, som voro mer avancerade, tyckte ju,
att det var min egen dundiet att gå med värk,
då jag hade medicinhuset fullt med medicin.
Vi stå inför ganska stora svårigheter nu, då
det gäller den medicinska verksamheten i
Franska Kongo. Lagen stadgar, att all medicin skall
utdelas gratis bland befolkningen. Dessutom
medger ju ej lagen, att vi över huvud taget
utöva sådan verksamhet. Sjukvård för våra
anhängare är ju visserligen ej direkt förbjuden,
men all medicin skall som sagt givas gratis.
Detta medför för missionen stora svårigheter, ty vi
måste helt naturligt av ekonomiska skäl
inskränka denna betydelsefulla verksamhet mycket.
som vi i dag sett. Men mera offersinne, mera
tro på Gud, mera kärlek, mera bön och mera
entusiasm behöva vi. Det skall Gud ock giva
oss.–––....
Under det att jag lyssnade till detta tal och
även visste, att det låg allvar och sanning bakom
orden, så tackade jag Gud av hela mitt hjärta.
Gud förmår fostra och helga var och en, som
han får taga hand om. Han som begynt ett gott
verk, han skall ock fullborda det intill Jesu
Kristi dag.
G. N. Nykvist.
Kibunzi den 20 september 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
