Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Den 12 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 MISSIONSFÖRBUNDET.
FRAN KULLARNA VID KIBUNZI.
Där offersinne ocli ansvarskänsla vakna.
Av G. N. Nykvist.
Offervilligheten för missionen, vare sig den
inre eller den yttre, är en gradmätare på den
kristna församlingens andliga tillstånd. Inom
den hednakristna församlingens första skede
bland lågt stående folk förefinnes icke något
offersinne. Den ene som den andre väntar sig
någon ekonomisk vinst vid övergåendet till
kristendomen. Det tager tid, innan den hedningkristne
förmår fatta och praktisera, vad Jesus sade:
Det är saligare att giva än att taga. I den mån
han tillväxer i tro och kärlek, öppnas ögonen för
ansvar och krav, som ställas på den enskilde
och på församlingen.
Kongos folk liar ofta liknats vid barn, som
stått på en mycket låg ståndpunkt i sedligt,
moraliskt och kulturellt hänseende. Detta har
varit och är ännu en sanning. Men det naturliga
lios ett barn är, att det tillväxer, tillägnar sig
kunskap och blir till sist en vis och förståndig
människa. Så ock de av Kongos söner och
döttrar, som haft förmånen att stå under
civilisationens och kristendomens inflytande. Många av
dessa mina vänner äro goda, nyttiga och
kunskapsrika människor. En frukt av
missionsarbetet.
Under augusti månad hade vi här vid Ivibun-
En vilostund.
zi tacksägelse- ocli offermånad. Resultatet giver
anledning till glädje, d. v. s. då vi mäta det med
kongomått. Var och en, stor som liten, gav sin
gåva. Männen gåvo i flesta fall penningar.
Kvinnorna och barnen gåvo huvudsakligast
jordnötter, vilka försåldes. En del gåvo
tacksamhetsgåva för god skörd, andra gåvo i hopp om att
de därför till kommande år skulle få se Guds
välsignelse på sina åkertegar, andra åter gåvo,
därför att de fått erfara Guds ingripande och
hjälp i sjukdom. Fyra män hade varit i
livsfara på Kongofloden. I tacksamhet för
underbar räddning gåvo de en stor gåva. Varje
distriktsföreståndare, lärare och evangelist var
intresserad och nitisk vid insamlingen. På första
lördagen innevarande månad insamlades
gåvorna från byar, kretsar och enskilda. Vi mottogo
då för missionen i kontanta penningar något
över två tusen francs, samt dessutom fingo vi
omkring fem hundra francs i behållning från
missionsauktionen, som hölls här vid stationen.
Vid läraremötet, som hölls på kvällen av
nämnda dag, yttrades några ord av vår gamle trogne
medarbetare Nkambulu, vilket vittnar om
tillväxt i det goda. Bland annat sade han
följande : Våra vita lärare tala ofta om
självunderhåll såsom ett mål, vilket vi
skola eftersträva för att
slutligen uppnå. Detta mål skall väl
och måste nog uppnås, men då
vila nog de flesta av oss
närvarande i sina gravar. Ju
längre jag får leva och arbeta, ju
mera inser jag vår egen
oförmåga och vårt oförstånd samt
vårt behov av våra vita lärares
ledning. För tjugu år sedan
skulle vi lärare känt oss
dugliga nog och väl kvalificerade
för att på egen hand föra
arbetet framåt, ty då kände vi
oss starka, då tyckte vi oss
vara förståndiga, då ville vi leda
och ha bestämmanderätten viel
_,_ våra konferenser och då upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
