Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Den 26 november 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T
DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN.
Om det nu pågående samarbetet.
ni.
I förra artikeln talade vi om de troendes
enhet med fäst avseende särskilt på Jesu ord
därom i hans översteprästerliga förbön. Vi
fram-höllo därvid även huru just i denna bön en klar
oeh bestämd gräns finnes uppdragen mellan
dessa troende oeh världen. Här vilja vi nu se, vad
detta kan betyda ifråga om det samarbete, som
sedan en del år äger rum mellan kyrkor och
samfund av olika karaktär och bekännelse.
Som bekant hava för samarbete på särskilt
den yttre missionens fält bildats kommittéer
eller råd, där både de frikyrkliga samfunden
och statskyrkan genom sina representanter hava
gått tillsammans- Den Nordiska
Missionskonferensen, som denna höst hölls i vår huvudstad,
manifesterade ju också detta samarbete. Där
möttes och medverkade statskyrkornas och
frikyrkornas ledare och rådplägade om den höga
missionskallelse, som är den kristna
församlingen given.
För den inre missionens vidkommande hava
också närmanden mellan samfunden försports.
För samarbete i söndagsskolan till exempel har
sålunda bildats det svenska söndagsskolrådet,
varmed i realiteten Sveriges söndagsskolor
sammanförts under en enhetlig ledning. I detta råd
är en representant för statskyrkan ordförande,
en representant för baptistsamfundet v.
ordför-rande och en representant för Svenska
Mis-sions-Förbundet sekreterare. I Frikyrkliga
Sam-arbetskommittén, som bildades för flera år
sedan, hava metodistsamfundet, baptistsamfundet
och Missions-Förbundet sitt organ för samarbete,
och efter mönstret av denna hava
lokalkommittéer bildats här och där i landet. Flerstädes har
ett närmande försports mellan statskyrkan och
de fria samfunden och då kanske särskilt
Förbundets församlingar- Statskyrkans präster
medverka ej så sällan vid våra församlingars
missionsmöten och även annars, ocli våra
medlemmar deltaga här och där i den ena eller andra
av statskyrkans verksamhetsgrenar.
Det är icke meningen att här ingå på
spörsmålet om de samverkande orsakerna till denna
i viss mening nya situation. Vi hava endast på
tal om de kristnas enhetssträvanden velat fästa
uppmärksamheten på sakförhållandet.
Ihågkommas må ock att vad särskilt den yttre
missionen vidkommer ett samarbete mellan de
missionerande sällskapen gjorts nödvändigt med
hänsyn till arbetets mera yttre administration
och dess förhållande till statliga förordningar,
och berör således detta icke egentligen frågan om
de troendes enhet. Vad vi emellertid med allt.
detta velat säga är: så långt samarbetet
bidrager till att de på Jesus Kristus troende, av
vad namn och bekännelse de må vara, föras
tillsammans och förenas, förverkligas Jesu vilja och
är sålunda något, över vilket man av allt sitt
hjärta må glädjas. Men på samma gång gäller
det att även här gå fram med öppna ögon, så
att den kristna församlingen icke formerar en
osund, för troslivet främmande allians, som med
tiden kan förvanska dess karaktär från de
dagar, då fäderna till väckelsens folk byggde upp
våra församlingar i landet. De troendes enhet
gäller dem som tro och alla dem som tro, och
därmed äro beskaffenheten och omfattningen av
enhetssträvandena givna.
Även om här berörda samarbete sålunda liar
sina faror med sig för de kristna
församlingarna, faror för vilka man icke bör blunda, visar
det på samma gång, att också Sveriges troende
folk nu har en vidare syn på enhetsfrågan än
tillförne. Ett småsinnat och inskränkt partinit
har på mera än en punkt fått vika för en
välgörande känsla av samhörighet, och bröder, som
förr sett rätt främmande på varandra, börja att
fatta, att de äro ett i Kristus Jesus. Allt detta
är ju ock i enlighet med Förbundets
uppfattning om församlingsgemenskapens
uppbyggande på troslivets grund och på detta allena. Till
detta arv från fäderna må vi ock lägga ett annat
och ej mindre viktigt, som var deras styrka: att
bevara och ytterligare stadfästa vår tro och
verksamhet i dess evangeliska karaktär. Den fria
kristliga verksamhetens styrka oeh enda styrka
ligger i detta, och just i detta ligger också dess
bevarande från de faror, som här berörda
samarbete kan hava med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
