Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. Den 3 december 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
88 T
NORDENS FOLK OCH MISSIONSFÄLT.
En nordisk missionstyp. Missionsfältens infödda kristna.
Av J. E. Lundahl.
Det samarbete mellan missionssällskapen i de
fyra nordiska länderna, som började för tre år
sedan genom bildandet av Nordiska
Missionsrådet, bar visat sig fylla ett verkligt behov. Den
Nordiska Missionskonferensen som i höst hållits
i Stockholm, är ett resultat av detta samarbete.
Dylika konferenser komma numera att hållas vart
tredje år, alternerande mellan Stockholm,
Helsingfors, Oslo och Köpenhamn.
Vad den hållna konferensen beträffar, torde
den ha sin största betydelse däri, att den
kommit till stånd. Just detta, att representanter för
missionsarbetet i Sverige, Norge, Danmark och
Finland kommit tillsammans och fått utbyta
tankar och erfarenheter har en synnerligen stor
betydelse. De fyra nordiska ländernas
missionsfolk har börjat känna sig som en enhet. De ha
börjat förstå, att de ha många gemensamma
intressen och många gemensamma uppgifter, vilka
endast kunna lösas på samarbetets väg.
Man har i missionens historia talat om en
germansk och en anglosaxisk missionstyp. Med
den germanska har man då förnämligast menat
den tyska typen. Den anglosaxiska synes
alltmera dela upp sig i en engelsk och en amerikansk
typ. Under de senare åren har en ny
missionstyp börjat arbeta sig fram, nämligen den
nordiska eller skandinaviska. De fyra nordiska
länderna ha visserligen var sitt särskilda kynne
och sina särskilda gåvor, vilket även
framträder i deras missionsverksamhet. Men de ha på
samma gång så mycket gemensamt och äro till
hela sin läggning så präglade av en viss
enhetlighet i förhållande till världen för övrigt, att
de mycket väl i detta avseende kunna sägas
framställa en särskild typ. Denna typ har
visserligen tmder gångna tider varit starkt färgad
av inflytande från germanskt och anglosaxiskt
håll. Men ju mera de nordiska länderna i
missionshänseende finna varandra, desto mera skall
den gemensamma missionstypen framträda och
utmejslas.
De skandinaviska länderna äga inga kolonier i
främmande världsdelar. Därför kan deras
missionsarbete icke i något avseende anses vara
behäftat av nationalistisk propaganda eller
sådant, som därmed står i sammanhang.
Missionsnitet är av renaste slag. Därmed sammanhänger
ock en annan sak, vilken är djupt rotad i det
nordiska folkets egenart, nämligen respekt och
hänsyn för andra nationaliteter och vad som tillhör
och är utmärkande för andra folk. Den mission,
som utgått från de nordiska länderna, har alltid
varit präglad av en åstundan att förstå och sätta
sig in i de folies tankevärld, historia, språk och
allmänna förhållanden, bland vilka den arbetat.
Grundlighet i andligt avseende och gedigen
pålitlighet i allmänhet ha varit hörnstenar i
nordiskt missionsarbete i alla tider. Detta är ock
orsaken till det förtroende detta arbete så gott
som överallt vunnit såväl från andra länders
missionssällskap som från regeringar och
myndigheter.
En av de viktigaste frågorna vid Nordiska
Missionskonferensen gällde just denna fråga
eller »det karaktäristiska för nordisk mission».
Det är möjligt att genom de yttranden, som
förekommo över detta ämne, ett steg togs för
ut-mejslingen av den nordiska missionstypen, eller
med andra ord, till bättre förståelse av de
särskilda gåvor och uppgifter, Gud givit åt de
nordiska länderna på världsmissionens stora fält.
Genom att bättre förstå vår särskilda kallelse
och vår särskilda uppgift, skola vi dugliggöras
såsom redskap i Guds hand enligt den
bestämmelse, han givit oss för sin rikssaks befrämjande.
En av diskussionerna vid konferensen var
ganska belysande för det nuvarande tillståndet
särskilt på de äldre missionsfälten. Diskussionen
gällde frågan om de infödda församlingarnas
tilltagande mognad och krav på ett mera aktivt
deltagande i ledningen och i verksamheten.
Inledningsföredrag hade hållits av den svenske
missionären Fröberg och den norske missionären
Leisegang. I diskussionen yttrade sig flera
talare, de flesta missionärer frän olika fält. Det
märktes därvid ganska tydligt, huru oviss
ställningen för närvarande är så gott som på alla fält.
En del talare ansågo, att det enda riktiga vore
att låta de infödda så snart som möjligt få över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
