Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 49. Den 3 december 1925
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828
MISSIONSFÖRBUNDET. 88 T
28 jan. 1912 invigdes den nya lokalen.
Missionsvännerna i Hässelby skola länge välsigna
Norbergs minne för hans intresse och hjälp.
Sedan dess har verksamheten uppehållits av
norra församlingens predikanter. En tid hade
Huvudsta och Hässelby predikanten Öhnell
gemensamt. Under senaste åren har också
predikant Emil Lindros tjänat församlingen. Från
och med januari detta år har kretsen upphört
att sortera under norra församlingen. Den
sorterar nu direkt under Lutherska
Missionsföreningen och heter Hässelby Missionsförsamling.
Den har nu ock tillsammans med Huvudsta egen
predikant sedan 1 nov. 1924. Församlingen har
allt från första stund fått arbeta i ostörd ro, och
Gud har bekant sig till verket. Från en ringa
begynnelsens dag för omkring 14 år sedan
räknar nu församlingen med ett antal av 70
medlemmar. Dessutom söndagsskolor,
junioravdelning och ungdomsförening. Den lokal, som
vännerna år 1912 voro så glada åt, har även den
med åren och utvecklingen blivit både för liten
och otillfredsställande. Dessutom var ju även
den blott ett lån. Den är nämligen hyrd på
vissa år.
Att det därför länge varit ett stort önskemål
för medlemmarna att få en egen kyrka är ju
självfallet. Detta har nu också lyckats. Genom
nitiska förarbeten, en givande offerinsamling i
våras och en större gåva av en missionsvän i
Stockholm har församlingen satts i stånd att
skaffa sig egen kyrka. Och grunden till denna
är nu lagd.
*
Grundinvigningsfest.
Det var ett både högtidligt -och historiskt
ögonblick för församlingen lördagen den 24
oktober. Yid skymningsdags samlades
medlemmarna till en enkel festlighet i närvaro av
ordföranden i Lutherska Missionsföreningen,
gross-handl. Wilh. Norlander, Stockholm, samt
styrelsens medlemmar.
Efter sång av församlingens kör, läste pastor
Hj. Löfgren Esra 3:11, där det talas om att
Israel samlades för att under lovsång inviga
grunden till det Serubbabelska templet. Även
missionsvännerna i Hässelby hade nu stor
anledning att sjunga lovsånger och tacka Gud för
hans godhet,. I en kopparkista nedlades vissa
tryckta skrifter, i vilka kyrkobygget blivit
omnämnt jämte en del andra saker, och denna kista
placerades i grundmuren.
Grosshandl. Norlander läste i anslutning till
denna akt en del bibelord. Sedan ytterligare
några lämnat minnesord, sjöng kören en sång
och pastor Emil Lindros nedkallade
välsignelsen över det nya företaget. Hj. L—.
Ur en församlingssysters
erfarenhet.
Då jag nu sätter mig ned för att skriva
något om vad en församlingssyster får erfara, vill
jag göra det med tanke på att endast hålla mig
inom den egna erfarenhetens område.
Såväl i detta arbete som i varje annan gärning
möter man många skiftningar. Ibland går det
som av sig självt att arbeta men stundom möter
man även här svårigheter.
Vad man här, kanske mer än i annat arbete,
får lära sig se är huru underbart Guds hand
kan leda människors barn och huru han har sin
hjälp i beredskap just i det rätta tillfället. En
blick på en händelse bland de många vill säga
något därom.
Det var sol ute i naturen, sol och fågelsång.
Det hade också kommit in något av sol i det
eljest mörka hemmet, där i den kalla, dystra
lägenheten vid en av stadens dammiga gator. Vad
var det som gjorde, att far själv, som sedan lång
tid varit sjuk, just nu kunde lyfta blicken
uppåt? Vad var det som gjorde, att mor erfor
denna ljuvliga känsla, då det ju blott för en stund
sedan var så tungt?
Gud själv hade sänt sin ringa tjänarinna för
att hon med en liten handräckning skulle få
bringa den hjälp, som just vid tillfället
behövdes. Det hade varit omöjligt att få de få
slantarna att räcka till. Det fattades ännu fem
kronor, då hyran skulle betalas. Nu hade Gud sänt
just den femman. Några glänsande klara tårar
i en mors ögon, en hjärtlig handtryckning av
en förtvivlad familjeförsörjare är nog. Man
känner då att det är lyckligt att få gå ett Herrens
ärende.
Det är liknande kärlekstjänster, som
Förbundets församlingssystrar vilja utföra. Det är som
redskap i Guds hand de vilja offra sig,
uppsökande just de boningar, där nöden och
lidandet lagt sina svarta skuggor omkring allt. Det
är till sådana hem, där bibeln länge legat glömd
på en dammig hylla, som de vilja leta sig fram
för att genom bibringande av lekamlig hjälp få
tillfälle att i all enkelhet visa på den väg, som
drager till livet. För att någon framgång skall
vinnas i arbetet behöves mycken förbön.
Försök att se uppgiften sådan den är. Försök
att giva din gåva så att det förnimmes, att du
givit den och ej blott lämnat, vad man begärt av
dig.
Låt dock icke församlingssystern ensam vara
den, som söker nå bakgatornas folk. Du skall
säkert känna dig mycket välsignad, om du själv
tar mod till dig att gå ut till detta din egen
församlings åkerfält.
Du tjänar Gud därmed. Greta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0898.html
