Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit livs eventyr
137
denternes Sommerlokale, som var smykket med Flag,
især danske. Her var stor Sexa; Landshøvdingen og
flere Ældre toge Deel deri. Digteren E. B j ø r c k,
Søn af Biskoppen i Gøteborg, en sand Digter af
stor Begavelse — Gud har alt kaldt ham til sig —,
hilsede mig i et smukt, altfor hædrende Digt:
Fred för i qväll! Och fjerran vike
Hvar tidens storm, hvar dagens strid.
Ty upp slår porten till ett rike.
Der allt är rosor, sol och frid.
Der inga hjertats vintrar snöga,
Ei tviflet qväfver någon bön,
Men tron med öppet barnaöga
Ser himmelen och jorden skön.
Der kommer han, der kommer kungen,
Vår barndoms, våra drömmars kung!
Se, dikten, ur hans hjerta sprungen.
Går vid hans sida evigt ung;
Hon år hans brud, han har ej annan,
An den af himlen sjelf han fick,
Den mö med lagerhöljda pannan
Och barnets oskuld i sin blick.
Heil sagokungen! Ut med ringen
Kring honom och hans unga brud!
Heil, gode skald! Har finnes ingen,
Som ej med fröjd sin lexa skolkat
Att följa dig, når på din färd
Du för de unga hjertan tolkat
Din underbara sagoverld.
Och når vi fly från grammåtiken,
Och når vi fly från luntors dam
Till vårens hem, till drömmens riken.
Der dina bilder skymta fram,
Den blomman under fina stängeln
Ett hjerta gömmer i sit bröst,
Och lårkan år så god som engeln.
Ty hon har vingor och har röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
