Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den gamle kämpen tröttnade icke derföre att
strida. Redan innan dessa betänkanden lmnno inkomma
till stånden, ingaf lian till dessa en skrift, hvari han på
förhand sökte omintetgöra deras verkan. Ilan förklarade
deri helt öppet alla, som vågade taga Jennings och Finlays
försvar och tala för bankolån och vexeloperationer,
misstänkta för delaktighet i deras brott och skyldiga att
jemte dem stå till ansvar. Ilan namngaf, utom andra,
särskilt tvenne af Mössornas hederligaste och
inflytelserikaste män på riddarhuset, Essen och Frietzky, såsom
hörande till de misstänkte 4).
Nordencrantz’ afsigt härmed blef ganska riktigt
vunnen. De lägre stånden läto ej saken falla, utan
öfver-lemnade den, enligt Nordencrantz’ begäran, till en
deputation, som utan domsrätt skulle utlåta sig deröfver,
hvarefter ständerna sjelfva skulle döma. Man beslöt
tillika, på Nordencrantz’ tillstyrkan, att innan saken med
Jennings hunnit blifva afgjord, låta frågan både om
finansplanen och statsregleringen hvila. Deputationen,
som nedsattes i anledning af Nordencrantz’ uppgifter,
bestod af IG personer, och började sina sessioner den
\ 1 Augusti, således blott 10 dagar före revolutionen.
4) Jfr, skriften, kallad: »Anmärkningar vid åtskilliga tankar, som
under denna riksdag yrkade blifvit emot de i trycket skedde
uppgifter» etc. Stockholm 1772. Både Essen och Frietzky
ansågo sig i denna skrift så angripna till heder och ära, att
de anhöllo om laglig beifran deraf. Men denna anhållan blef
af ofrälsestånden afslagen, i anseende till Nordencrantz’
ålderdom, sjuklighet och välmening. Han hade förut uttryckligen
blifvit befriad från allt tiiltal i anledning af sina uppgifter vid
annat forum, än inför ständerna. Detta var ett af vilkoren,
hvarförutan Nordencrantz förklarade sig ej kunna besvara
ständernas första inbjudning att lemna upplysningar angående
finanserna. Den gamle mannen säger i denna sin sista skrift,
att han, hvarje ögonblick färdig att dö och stå till ansvar för
sina gerningar inför en rättfärdig Gud, ej skäligen borde kunna
misstänkas för hämdlystnad, utan att det vore pligten och
samvetet, som tvungo honom handla så, som han gjorde. Han
slutade med dessa ord: »Hände nu hvad som hända vill; dixi
et salvavi animam meam».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
