- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
373

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den unge grefve Clas Horn var nu på god väg
att göra hvad nian kallar en lysande lycka; men äfven
han var ej danad att göra några synnerliga framsteg i
en konungs förtroende. Tidens falska förvillande läror
banade sig en väg äfven till hans unga, känslofulla
hjerta, och han föredrog ensamheten, betraktelsen och
lugnet framför det lysande, flärdfulla och tomma i ett
lättsinnigt hof. Han drog sig tillbaka till landet2), blef
lyckligt gift samt förnötte sin tid med
landthushåll-ning och läsning.

Grefve A. L. Ribbing var en yngling af det
skönaste utseende, med ypperligt hufvud, samt af en stark
och manlig karaktär. Plans föräldrar hatade hjertligt
konungen, och ingjöto tidigt samma tänkesätt hos sonen.
Sedermera tillstötte flere förhållanden, som bidrogo att
öka unga grefve Ribbings hat mot Gustaf III 3).

Kaptenen vid lifgardet, Carl Pontus Liljehorn var
det fjerde bladet i denna fyrväpling af mördare,, som
så att säga fostrades vid konungens egen barm. För
uppfostran, för hela sin borgerliga existens, med ett
ord för allt hvad han var, hade han att tacka
konungen, som ur sin handkassa lät honom åtnjuta en
pension. Liljehorn var en man af grundliga kunskaper,
med högt anseende inom regementet4).

Rådets opposition fortfor, ehuru allt mattare och
obetydligare, dels emedan flere dess sjelfständigaste med-

2) 1785.

8) Ribbing hyste böjelse för fröken Charlotta Eleonora De Geer,
men undanträngdes af baron Essen, som det påstås, emedan
denne gynnades af konungen.

4) Liljehorns brefstil till konungen var ’i högsta grad devuerad.
Han skref 1785: »Det är med mycken uppriktighet som vi
öfversända till herrar Finnar lyckan att. äga E. Majrt. E.
Maj:t skall icke länge heröfva oss det outsägliga nöjet att
återse E. Majrt snart, kom sire, för att återgifva lif åt detta
läger, som utan eder närvaro förtvinar. Vi upphöja våra
önskningar, att Eolus med det allra snaraste må återföra vår
far i armarne på sina barn, som ej skulle vilja vara till
utan genom honom». G. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free