Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följa »splittrade intressen för de olika folkklasserna», eller
»det nedtryckande resultatet, att nuvarande stora
bevill-ningsanslag, jemte den fortfarande grundskatten, af
regeringens embetsmän skulle kunna folket affordras». I
detta syfte föreslog nu motionären följande:
l:o att ständerna måtte besluta mantalsräntans
upp-häfvande från ocb med 1841 års början;
2:o att ständerna måtte besluta nedsättning i
allmänna bevillningen efter art. II §§ 9, 12 och 13 till
hälften, för handlande, fabrikanter, manufakturister,
handt-verkare och samtliga borgare i städerna, samt för deras
betjening och arbetare;
3:o att dessa beslut måtte ställas i sådant
sammanhang, att derest, genom, konungens vägran, mantalsräntans
upphäfvande icke af vederbörande verkstäldes, beslutet
angående bevillningens nedsättning för städernas
borger-skap skulle inställas;
4:o att i »riksens ständers bevillningsförordning»
måtte intagas det förordnande, att, i fall konungen skulle
vägra verkställighet åt ständernas beslut angående
upphäfvande af mantalsräntan, all uppbörd af allmänna
bevillningen efter art. I samt efter art. II §§ 21, 22, 23,
28, 29, 33 och 35, för hemman och lägenheter, verk och
inrättningar m. ra. under egande rätt, och § 18, för
fastigheter i städerna, genast skulle inställas, så att den
bevillning, ständerna till bestämdt belopp sig intill nästa
riksdag åtoge, endast komme att utgöras efter de
återstående grunderna för bevillningens utgörande;
5:o att i reglementet för riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning måtte intagas den föreskrift, att för det
fall, att konungen skulle vägra vei’kställighet åt
ständernas beslut att upphäfva mantalsräntan,
riksgälds-kontoret skulle vara pligtigt att vägra all utbetalning
till statsverket af den del utaf allmänna bevillningen,
som sålunda ansåges motsvara, hvad mantalsräntan kunnat
utgöra.1
5 Ii. o. Ad. prot. I, 177—216.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
