- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
45

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då dessa, motioner i förmiddagsplenum den 5 februari
föredrogos till remiss, uppstodo lifliga debatter.
Diskussionen rörde till en början frih. Nordins förslag och grefve
Anckarsvårds 5 senare motioner gemensamt. Med tvenne
undantag yttrade , sig alla uppträdande talare emot deras
syftning, utförligast och grundligast Hartmansdorff.
Denne framhöll med skärpa och kraft det obefogade i
påståendet om mautalsräntans olaglighet; det onödiga i
skattelindring för en klass, som årligen genom köp
betydligt ökade sin jordegendom; det onyttiga i en
eftergift, som beröfvade kronan hennes säkraste inkomst och
icke gagnade någon annan än hemmanens dåvarande
innehafvare och deras arfvingar; det orättvisa i en åtgärd,
som åt hemmansegare i vissa landskap beredde betydlig
skattenedsättning, åt hemmansegare i andra ringa, medan
den måste förorsaka en stor förökning i alla andra
skattdragandes utskylder, så vida ej fäderneslandets behof
skulle bli tillbakasatta; och slutligen det olagliga i att,
såsom den ene af motionärerna föreslagit, söka beröfva
konungen en honom af grundlag och häfd tillerkänd makt,
eller åtminstone tvinga honom att afstå från dess
utöf-ning. Sistnämnda omständighet förmådde talaren att
yrka, att ridderskapet och adeln ej måtte bevilja remiss
af grefve Anckarsvårds motioner n:r 3, 4 och 5, förrän
motionären derifrån borttagit hvad som åsyftade att
tvinga konungen till att, mot sin vilja, bifalla
mantals-räntans upphäfvande. Härom uppstod, sedan friherre
Nordins motion jemte de tvenne första ANCKARSVÅRD’ska
motionerna blifvit remitterade, en ny, mycket envis debatt,
som hufvudsakligen rörde den frågan, huruvida remiss
grundlagsenligt kunde vägras, och hvars resultat trots
landtmarskalkens förklaring, att han »ansåge det vara
ovanligt, om ridderskapet och adeln förvägrade remiss»,
blef det, att med 200 röster mot 164 remiss af motionen n:r 3
nekades; och sedan grefve Anckarsvärd i följd häraf
förklarat sig icke yrka votering rörande motionen n:r 4,
blef äfven remissen af denna vägrad. Emot dessa beslut,
Som bland oppositionen framkallade ytterlig förbittring,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free