Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makter upprätthålla rikets anseende samt i öfrigt till
rikets gagn och bästa förvalta det honom anförtrodda
departement».1
Med allt skäl började assessor Lagergren sitt
anförande med att påpeka den uppenbara strid, hvari herr
Pbtrés sätt att begagna sin yttranderätt stod till §§
90 och 107 RF., och endast det skräckvälde, som
sistnämnde talare synes hafva utöfvat inom ståndet, kan
förklara, att talmannen ej gjorde samma åsigt gällande.
Rörande sjelfva betänkandet anmärkte herr Lagergren,
att det vore mera märkligt genom sin form än genom
sitt innehåll: det upptoge ej en sådan sammanfattning
af regeringsåtgärderna, att deraf kunde hemtas ledning
för omdömet öfver det hela af förvaltningen; det anförde
blott spridda, sinsemellan ej sammanhängande fakta, af
hvilka ett totalomdöme ej stode att hemta, och det
slutade ej heller med något förslag eller någon hemställan.
Ville man strängt iakttaga grundlagens bud, skulle en
diskussion deröfver blifva omöjlig: det vore nämligen
enligt § 107 RF. ej tillåtet att hos riksstånden
delibe-rera om rättmätigheten eller gagneligheten af konungens
beslut i mål, som rörde enskilda personers eller
menigheters rättigheter och angelägenheter. Till en sådan
diskussion tycktes dock betänkandet med de många deri
dels ofullständigt, dels felaktigt refererade regeringsåren
-dena inbjuda. Talaren kunde dock ej föreställa sig, att
det varit utskottets mening att framkalla en sådan
diskussion, men måste då anmärka, att det varit bra
olyckligt i valet af formen för sitt stora betänkande, en
motgång som i viss mån äfven sträckt sig till valet af ämnen,
någon gång till sjelfva föredraget. Om valet af ämnen
kunde mycket vara att säga, men talaren ville inskränka 1
1 I följd af något förbiseende bar Dalman (Anteckningar från
våra ståndsriksdagar III, 212) lagt i Petrés mun det
yrkande, som framstäldes af den följande talaren, borgmästaren
Ungeu; och Bäckström (Starbäcks berättelser nr svenska
historien, XXII, 431) har i detta fall följt hans exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
