Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friherre Åkerhielm och grefve Hård. Medan den kongl.
propositionen rörande den förre afslogs med 62 röster mot
57, beviljades med 108 röster mot 9 åt den senare en
pension motsvarande lialfva statsrådslönen.1 Till någon
del kan denna utgång hafva föranledts deraf, att grefve
Hård var i verkligt behof af pension; men
hufvudsak-ligen lärer den hafva berott derpå, att man hade fått
den — oriktiga — föreställningen, att friherre
Äker-hielm inom statsrådet »varit en så kallad jaherre, som
alltid förenat sig med konungen och aldrig vågat yttra
något för att få honom från sådana beslut, som voro
skadliga, äfven om han sjelf hade haft den öfvertygelsen»,
medan grefve Hård skulle hafva fallit i onåd, emedan
han »framför de öfriga forna rådgifvarne visat
sjelfstän-dighet i tänkesätt»; derföre skulle den förre straffas, den
senare belönas, på samma gång man nyttjade tillfället till
en demonstration mot konungen.1 2
Då oppositionen sålunda var allsvåldig inom
förstärkta statsutskottet, låg det uppenbarligen i dess
intresse att genom utsträckning af begreppet
»statsregle-ringsfråga» draga så många ärenden som möjligt under
denna delegations af gör ande. Ett af de märkligare
försöken i denna riktning rörde frågan om grundräntornas
förvandling i penningar och om de indelta räntornas
indragning till statsverket mot ersättning af kontanta
statsanslag till indelningshafvarne, förslag, som blifvit af
borgare- och bondestånden godkända, men af adeln och
1 Statsutsk. mern. n:r 399.
2 Ulfsparr.es anteckningar. Jfr herrar Levins och Helsingius’
anföranden i borgareståndet den 29 augusti (prot. IV, 513,
517). Ulfsparre upplyser, att verkliga förhållandet var,
»att ingen af statsrådets dåvarande ledamöter inom konseljen
motsade konungen så ofta som friherre Åkerhielm, men han
gjorde det alltid i sådana termer, att konungen aldrig fann
sig deraf stött, då deremot grefve Hård, som saknade
friherre Äkerhielms lätthet att tala franska, sällan yttrade
sig i konseljen.» .Jfr noten 1 å sid. 2 här ofvan.
Alin, Carl Johan o. Rilcets Ständer 1840 — 41.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
