- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
67

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synpunkt tog man också genast alla nödiga mått och
steg. Landtmarskalksstafven föll i händerna på en
person, som genom sin svaghet mycket bidrog att gynna
konungens planer: grefve Carl Lewenhaupt, en son af
den olycklige generalen af samma namn, hvilken fallit
ett offer för 4743 års politik. Till konungens män

hos presterna utsågos biskop Wallqvist och prosten
Nordin, hos borgarne lagman Håkansson, och hos
bön-derne justitieborgmästaren Ahlman. Lagman Nordin,
en broder till prosten af samma namn,
revisionssekreteraren Låstbom samt landshöfdingen S. af Ugglas
utmärkte sig för öfrigt alla såsom synnerligen nitiske i
konungens tjenst. Genom köp förstod "man att vinna
några de sjelfständigaste bland bönderna; borgarne voro
redan förut nästan enhälligt rojalister. På detta sätt
hade man redan före riksdagens öppnande temligen väl
förstått att bereda terrängen för sina afsigters
befrämjande 6).

Riksdagen öppnades den 2 Februari. En fråga af
stor vigt för konungen blef naturligtvis nu att på
förhand söka förekomma, det frågan om beskaffenheten af
kriget — dess egenskap att vara anfalls- eller
försvarskrig — ej väcktes hos ständerna, emedan det var från
denna punkt som oppositionen ämnat rikta sina anfall
emot honom. Konungens bemödande att på ständerna
verka i denna riktning hade derföre redan i
trontalet varit märkligt. Men ej nog härmed. Kort

e) Konungen erbjöd först baron G. M. Armfelt
landtmarskalksstafven, men han undanbad sig. Sedan voro C. A.
Wacht-meister och Dtiwall i fråga. Lewenhaupt var gammal och
svag, säger Wallqvist, a. st., och känd hvarken som
politi-kus eller talare. Hamilton utlåter sig ännu strängare om L.

Hans »utnämnande till landtmarskalk väckte åtlöje, men det
fordrades mycket förstånd, för att uppleta en med så litet».
Nils Svensson från Skåne lät köpa sig för fullt talmansarfvode
för att understödja konungens afsigter hos bönderna. Jon
Bengtson från Småland begärde för mycket (befordran för sina
söner samt ekonomiska förmåner för sina egendomar), och kunde
ej antagas såsom opålitlig och bångstyrig. Wallqvist, a. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free