- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
91

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen ej annat än att hänskjuta frågan till stånden.
Genom en skicklig förening af söta ord, list och våld
lyckades man väl att i ofrälsestånden få finansförslaget
antaget; icke så hos adeln, som deremot gjorde ett
häftigt motstånd. Konungen blef förskräckt, och det
var redan fråga om en ny arrestering, som ifrigt lärer
tillstyrkts af prosten Nordin, då biskop Wallqvist fann
utväg att denna gång afstyra några ytterligare våld-

samheter 2). Slutligen fann sig adeln föranlåten att
bifalla finansförslaget i sin helhet3).

Men ännu återstod för konungen en ganska vigtig

punkt att få afgjord, innan han kunde sägas hafva nått

målet för sin riksdagsplan. Det var nemligen frågan

huruvida den nya bevillningen skulle antagas på be-

stämd eller obestämd tid. Konungen önskade
naturligtvis det sednare. Det var redan icke utan stor
svårighet som man lyckades förmå de ofrälse stånden

att bifalla konungens tanka, men deremot uttalade sig
adeln för den motsatta åsigten, och det med sådan

styrka, att det syntes omöjligt, att utan nya
revolutioner afvinna adeln denna sista eröfring. Man tog också
skyndsamt sina mått och steg. Om söndagen, den 26
April, syntes allt ännu lugnt och stilla; men
Liljen^-sparre lofvade att hålla folkmassan tillhanda, och det
säges till och med, att både konungen och hertig Carl

sjelfve reste omkring och utdelade penningar åt slöddret
på krogarne4); sjelf beslöt konungen att uppträda på

riddarhuset och i egenskap af den förste adelsmannen

föra klubban, för att under inflytelsen af hopens skrän
genomdrifva sina propositioner; men, skulle detta
oak-tadt adeln ej ge vika, så ämnade han, liksom Napoleon
d. 48 Brumaire, störta utur denna församling, förklara
adeln för tronens och folkets eviga fiender och med
packets hjelp, i stället för bajonetternas, låta utropa sig

2) Heml. Handl., II, s. 212 f.

3) Jfr. om det ofvanståcnde Wallqvist, a. st., och Wingqvist, a. st.

Äfven åttonde kapitlet härnedan.

4) Hamilton, a. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free