- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
113

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

sen förena sig emot Ryssland. Svenska adeln var
besegrad, national-andan väckt samt beredd till de största

Danzig och Thorn emot vissa fördelar åt Sverige och Polen
på Rysslands och Österrikes bekostnad, ej syntes möta några
betydande hinder, kunde Sverige ännu hafva något att
hoppas. Men Josef II:s död (ds 20 Febr. 1790\ i förening med

den ulsigt till krig mellan Spanien och England, som vid

samma tid inträffade, förändrade ställningen betydligt.
Leopold, den nya konungen af Ungern, syntes ifrigt efterlängta
freden, samt öppnade derom enskilt underhandling med
Fredrik Wilhelm. Man uppgjorde då i Berlin en ny plan, att
på Portens bekostnad {med hvilken man dock var förbunden!),
i stället för Österrikes, garantera sina fördelar, hvarvid
Sveriges (1720 års gräns) skulle bero på huruvida Ryssland ville
behålla Olschakow. Emellertid ansåg man sig böra från
London afbida svar på de proposilioner man der gjort, innan

man svarade Leopold. England ville ej uppträda i österns
oroligheter, sedan det hvarje ögonblick väntade krig med
Spanien, hvarföre det gjorde dé krigande makterne proposition
om stillestånd och en kongress, för att underhandla om
allmän fred stödd på slatus qvo. Väl erbjöd England kort

derefter att vilja underslödja Preussens första plan, äfvensom
att till dess utförande förse Sverige med 200,000 pund sterl.
årligen i subsidier, men detta anbud blef dock utan påföljd.
För Preussen återstod då ej annat än att låta Österrike välja
mellan Englands förslag och en kongress eller den nva
ackom-modationsplan som blifvit uppgjord af grefve Herzberg samt
var riktad mot Porten. De allierade makternas förslag om
en kongress blef mot förmodan antaget i Petersburg och
- Wien, ehuru med vissa vilkor, som man dock lofvade att
snart tillkännagifva. Kongressen öppnades i Reichenbach uti
Schlesien den 26 Juni. De österrikiska negociatörerna
uppträdde samma dag med ett fredsförslag, som gick ut på att
låta Ryssland på egen hand göra freden med Sverige och
Porten, medan Österrike erbjöd Polen en mindre remsa af
Galizien i utbyte mot Passarowitzerfredens stipulationer. Detta
förslag befanns oantagligt. Grefve Herzberg uppgjorde derföre
ett annat, som den 27 Juni underställdes de österrikiska
fullmäktige. Enligt delsamma borde Österrike lemna en
något större del af Galizien, än det Österrike föreslagit, samt
kejsarinnan afträda till Sverige hvad hon fått i freden i
Ny-stadt, i fall hon ville behålla Otschakow. Denna proposition
blef ej besvarad förr ön den 12 Juli. Ryssland fordrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free