- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
114

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppoffringar, för att sätta konungen i stånd att med
heder slula ett fälttåg, hvilket han trodde sig förutse
skulle blifva det sista. Planen, som derför uppgjordes,
var också lika snillrikt uttänkt, som förberedelserna till
dess utförande vidtogos med synnerlig omtanka och
kraft. Att genom rörelser och anfall åt Savolaxsidan
draga fiendens uppmärksamhet från södra krigsteatern,
för att lätta flottornas operationer, hvilka skulle begynna
så tidigt, att de kunde öfverrumpla de i hamnarne
utmed finska viken förlagde afdelningarne af den ryska
flottan, innan de ännu hunnit upptackla, taga dem,
samt dermed förstärkte visa sig i farvattnen utanför
Petersburg — ee der krigsplanen2)! Och att anstal-

Otschakow ocb gebitet till Dniester, utan afseende på hvad
vilkor det skulle ingå freden med Sverige, och Österrike ville
ej beqväma sig till så stora uppoffringar som man begärt.
Frågan om krig eller fred syntes nu hänga på ett ögonblicks
beslut. Om Österrikes sista förslag blifvit antaget, hvad
skulle inträffat? Preussens förstorande på Turkiets bekostnad,
under det Sverige lemnades i Rysslands våld. Lyckligtvis
hade utsigterna för England under tiden blifvit mera lugnande,
så att det ej beKbfde alltför mycket krusa för Preussen,
äf-vensom Polen tycktes obenäget för de utbyten hvarpå
Preussen räknade. De allierade hofvens ministrar uppträdde
derföre i Reichenbach bestämdt emot hvarje förslag som gick ut
på att förstora Preussen. Det återsod då ej för denna makt
annat än förena sig med de andra om det förslag som kort
derefter (den 15 Juli) delgafs de Österrikiska ombuden. Enligt
detsamma skulle Österrike sluta fred med Turkiet på basen
af status quo, samt förbinda sig att vara neutralt i kriget med
Ryssland, hvilket de allierade gemensamt skulle tvinga att
antaga samma grundsats för freden. Propositionen antogs
(den 25 Juli), hvarpå (den 27 i samma månad) de beryktade
deklarationerna undertecknades i Reichenbach. De första
da-garne af Augusti affärdades deklarationen i anledning af
hvad sålunda blifvit öfverenskommit till Petersburg, hvarföre
de allierades hopp nu var, att Gustaf UI ännu ej slutat fred
med kejsarinnan, utan att han i stället skulle antaga deras
anbud om subsidier Jfr. grefve Borckes bref till Gustaf III
år 1790. G. S.

a) Man finner att man numera hufvudsakligen räknade på
operationerna till sjös, hvartill erfarenheten ock syntes råda, enär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free