- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
140

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid föregick i kabinettet i Petersburg åtel*
en stor och högst vigtig förändring. Nyheten om de
allierades sista proposition till de österrikiske
fullmäktige i Reichenbach 3) hade i Petersburg nära nog
åstadkommit en ministerrevolution. Kejsarinnan, som
deri-genom såg sig på väg att öfvergifvas af Österrike och
kämpa ensam mot hela den s. k. ligan, ansåg sig nu
böra gifva efter, samt svarade grefve Ostermany som
sökte öfvertyga henne, att svenskarnes belägenhet vore
så dålig, att de innan kort skulle bli tvungna att ge
vika: »Villars sade till Ludvig XIV, att för att föra
ett krig behöfves allenast trenne ting, det första är
pengar, det andra är pengar, det tredje är pengar.
Konungen af Sverige har aldrig haft pengar, och likväl
fört krig i tre år» 4). Grefve Österman besvarade kort
derpå på det artigaste det bref, Gustaf tillskrifvit
honom, samt sände nya instruktioner till Igelström. Dessa
gingo hufvudsakligen ut på att hastigt afsluta freden
med Sverige, på vilkoi4 af status quo och Portens
öf-vergifvande, hvarjemte Igelström särskilt finge utfästa
sig till att utlofva gränsreglering, penningar och en
allians, hvilket allt skulle tjena till ersättning för de
fördelar, vi härigenom skulle förlora af Porten; om
detta allt skulle man dock efter freden närmare
öfver-enskomma, och i fredsinstrumentet endast i allmänna
termer derom orda.

Så hoppades man genom löften kunna köpa sig
fri från en besvärlig fiende, för att sedan så mycket
bestämdare kunna stå på sig emot de öfriga, då det
kom i fråga att afgöra angelägenheterna med Porten 6).

Då konungen den 27 Juli ankom till
högqvarte-ret i Kymmenegård, hade han nöjet att mottaga grefve
Östermans skrifvelse. Han trodde sig deraf kunna

3) Derom se sid. 114, noten.

4) Barfod, a. st., sid. 191.

®) Den 22 Juli.

•) Som bevis för ofvanstående hänvisas till följande kapitel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free