- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
195

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade mycket oklokt, om han då samlade ständerna,
svarade Armfelt: »Hvad vill ni då att jag skall’göra med
honom (konungen)? Då måste jag skicka honom till
Petersburg»4)! Armfelts uppförande under riksdagen
var äfven i mer än ett afseende väl egnadt att öppna
konungens ögon rörande hans halt. Han betedde sig
verkligen nästan vettlöst. Ensam ägande honnörsposter
vid sin port, gaf han dagligen middag åt någre och
30 personer, under taffelmusik och med tvenne superba
serviser. Han intog sjelf alltid främsta rummet, emottog
af hvarje rätt första talricken, hade sin särskilta
förgyllda kuvert, gick först ut till bordet samt ropade dem,
hvilka skulle sitta bredvid honom. Efter måltiden gingo
bönderna fram och kysste hans hand. Vid riksdagens
slut lät Armfelt konungen förstå, att han som belöning
för sina många tjenster gjorde anspråk på att blifva
öfverståthållare, och, då hans bqgäran ej kunde vill—
faras, blef han alldéles rasande. Med ett ord, han
betedde sig i allt som ett bortskämit lyckans barn,
hvilket ej var mäktigt att uthärda medgången.

Konungens beteende mot Armfelt åter var ganska
klokt och sansadt. Så snart han började märka
Armfelts omåttliga anspråk, hade han först sökt efter
tillfälle att på något sätt hålla honom litet på afstånd *).
Men Armfelt förstod alltid att hålla sig framme.
Konungen gaf honom skarpa ögon, för att tillrättavisa
honom, samt fina vinkar för att varna honom. Så t. ex.,
då det en gång under riksdagen i Gefle uti konungens
soqieté blef fråga om Potemkin, yttrade konungen, med
tydlig hänsyftning till Armfelt: »All hans prakt och
makt är blott en reflex af hans herrskarinnas egen
höghet, och den godhet hon velat visa honom. Han är

4) Wallqvist, om orsakerne (ill Gefle riksdag.

5) Vid konungens återkomst från Aachen skickades Armfelt till
Westmanland för att mönstra sitt regemente, och allt bådade
hans fall, då han begagnade riksdagsfrågan såsom ett
rädd-ningsankare för att berga sig undan det kungliga
favoritska-pets sjönöd. Wallqvist, a. st. Jfr. sid. 184.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free