- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
196

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en lyckans soldat, som hennes nycker upphöjt; men de
mest briljanta maskerna äro ju alltid efemerer».
Armfelt och alla närvarande råkade i bestörtning. Vid
andra tillfällen beklagade sig konungen öfver Armfelt
eller sökte förlöjliga honom. »Armfelt är alldeles
rasande», yttrade han en gång till Schröderheim, då
Armfelt på ett stötande sätt sökt att tilltrotsa sig
öf-^-verståthållareeinbetet; »hvad är han, hvad vill han, har
han icke heller fått nog? Han excederar mig. Vill
han bli grefve, skall han få, men ingenting annat, och
det måste du säga honom» 6). En annan gång, då
Armfelt i portechaise och åtföljd af sin stora vakt lät bära
sig upp på slottet, yttrade konungen, som från ett af
slottsfönstren blef varse det magnifika följet på
borggården, till baron Wrede, som satt bredvid honom:
»Men hvad är Armfelt för en narr? Han bär ju sig
åt som vore han en turkisk pascha. Jag räds för att
ordspråket sannas, som säger, att högmod- går förfall» 7).
Af allt detta torde läsaren kunna sluta, att om Gustaf
fått lefva, hade Armfelt troligen ej länge kunnat
bibehålla sig.

En annan af de kungliga favoriterna, hvilken nu
förlorade allt förtroende, utan att som Armfelt förstå
att återvinna det, var Munck. Redan sedan någon
tid tillbaka hade hans ställning begynt att blifva
vacklande8); men 1791, vid konungens återkomst från
Aachen, tycktes Muncks timma ändtligen hafva slagit.
Konungen kände sig besvärad af att se honom, för den
afsky som allmänheten fattat för hans person, samt
öf-verenskom med honom genom tredje man, att han skulle
lemna riket9).

Det var nu Munck beslöt att hämnas. Finnande
sig öfvergifven af hela verlden, blef han alldeles ursin-

6) Schröderheims anteckningar, s. %47.

7) Uppgift af Hans Excellens grefve Wrede sjelf. S. S.

8j Drottningen hade 1786 indragit den pension hon 1777 gifvit
Munck (Jfr. s. 235 förra del.}. Bref från Munck till Reuterholm.

9) Anteckning i S. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free