- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
203

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan endast Hamilton, Bjelke, Ribbing och några andra
allmänt erkändes följa blott sin egen öfvertygelse.

Adelns ledamöter i hemliga utskottet voro utmärkte

och rättskaffens personligheter, hVilkas beteende
konungen vid mer än ett tillfälle ansåg sig haft skäl att rosa;
men månne de i sin mot monarken visade vänlighet
voro fullt uppriktiga? Vi tvifla starkt derpå1).
Emellertid blef finansförslaget, enligt deras önskan, ganska
riktigt hänskjutet till plena, der det dock, åtminstone

hos adeln, sannolikt hade blifvit förkastad t, om ej
konungen så väl förstått att föra sakerna dit han önskade.
Hela ståndet, med undantag af några hofvets vänner,
ledamöterna i hemliga utskottet, samt några af
oppositionens chefer, såsom Diiwall, Wachtmeister,
Stjern-granat m. fl., hade nemligen redan röstat emot
förslaget, då den nya landtmarskalken, öfverste Lilliehorn 2), i
sin bestörtning hemligen afsände ett bud till konungen,
för att inhämta hans tanka. Konungen tillbakasände
Ugglas med en biljett, hvari han förklarar riket i våda,
så framt ej adeln till fullo biföll förslaget. Detta
verkade, hvarefter hela riddarhuset, under ett slags
patriotisk entusiasm att i en affär som rörde kassan ej synas
sämre än medstånden, besvarade landtmarskalkens
proposition med ett stormande ja.

Emellertid hade adeln blifvit tillbakadrifven ur den
ena positionen efter den andra, utan att den lyckats

*) Hamilton, a. sf., stiger: »Deras (adelns ledamöter inom
utskottet) foglighet föreföll konungen s.isom ett tecken till
mindre djuptänkt snille, och han trodde sig, då desse voro deras
utvalde, kunna substrahera mycket häraf på riddarhusets
massa. Det var just detta, de ville han skulle tro; hela
deras förhållande hade ingen annan afsigt, och i denna
uträkning bedrog han sig oändligen», o. s. v. Dessa ledamöter
lofvade således konungen att understödja finansförslaget i
plena, för att narra honom hänskjuta frågan till dem.

2) Lewenhaupt hade alltsedan den 9 Febr. ej visat sig på
riddarhuset. Under tiden förde grefve Brahe såsom äldste
grefven klubban till den 23 samma månad, då Lilliehorn
förordnades att vara vice-landtmarskalk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free