Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
set figurerade. Slutligen skulle ständerna återinföra
4 720 års regeringssätt samt välja en ny konung8).
Sådan var Armfelt. Liljensparre som upptäckte
hans ränker och derpå gjorde honom uppmärksam, fick
blott uppbära bittra förebråelser, såsom att han
öfver-gått från konungens till hertigen? parti. o. s. v. De
hos konungen väckta misstankarne synas emellertid
genom dessa och dylika manövrer af Armfelt erhållit ny
näring; och han började allvarsamt frukta att det var
sannt som Armfelt låtit utsprida, hvarföre han t. ex.
vid ett tillfälle lät undfalla sig följande hotande
yttrande: »Om man skulle vilja försöka att företaga
något emot min son eller emot suveräniteten, då skall
jag låta bära mig på en bår till Logården och
tilltala folket, såsom en annan Antonius visa det
Caesars blodiga kläder, och uppdraga åt det att
tillintetgöra dessa tronens eviga fiender». Yttrandet blef
bekant, samt förorsakade allmän förskräckelse.
Emellertid inträffade snart9) en märklig vändning
i konungens tillstånd. Suppurationen af såret upphörde
och i stället infann sig en högst besvärlig pleuresi. Om
denna försämring var en följd af mordskottet, hvilket
ännu ej kunnat fullkomligt uttagas ur kroppen, eller af
förkylning och oförsigtig diet under sjukdomen,0), vilja
8) Liljensparres Berättelse, jemförd med d*Aiguila, a. st., II, p.
386 ff. Man bör observera den skonsamhet, hvarmed
Armfelt ännu bemötte hertig Carl. Han hade öfvertalat konungen
att insätta honom i konseljen. Han lät honom figurera
såsom ett af de utsedde offren, o. s. v. Orsaken härtill var
tydlig. Så länge hopp om Gustafs vederfående ännu var för
handen, kunde hertigen aldrig blifva någon farlig medtäflare
om makten för Armfelt; det var då endast adeln eller
förtroendet mellan denna och konungen, som Armfelt fann
tjen-ligt att anfalla.
®) Söndagen den 25 Mars.
I0) d’Aiguila, a. st., II, p. 397 ff., samt Schröderheim, a. st., s.
175 f. och 180 f. Vigtig upplysning af Schröderheim är, att
konungen befallde sjelf sin hofmästare att gifva sig den glace
han åt i detsamma han försämrades. Uärmed förfalla alla de
insinuationer, Dalberg vid denna gla^e har velat fäsla, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
