Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi lemna derhän, men äro fullt öfvertygade, att den ej
härledde sig från en låg intrig, vare sig af hertigen,
adeln eller de tillkallade läkarne. Alltnog konungens
tillstånd försämrades märkbart med hvarje dag, och vi
beklaga, att med det kroppsliga aftagandet, äfven själens
och tankekraftens redighet och klarhet i viss mån
tycktes hålla jemna steg!). De rysligaste misstankar
synas åter börja uppstå vid den olyckliga sjukligens
bädd. Han ville ej mera se hertig Carl2). Han trodde
honom delaktig uti stämplingarne mot sitt lif3).
Olyckligtvis anse vi oss ej kunna helt och hållet fritaga
Armfelt från att hafva underblåst dessa smärtsamma miss-
hvari en annan författare har velat upptäcka ett sätt att
anklaga hertig Carl och de hederlige läkare, som skötte
monarken, såsom hans sista mördare. Gustaf lll:s sista lefnadsdag
af Dalberg, De la Gard. ark., XVIII, s. 118 ff. Jfr.
medicinalrådet S. Hedins omdöme om Dalberg och konungens
öf-rige läkare i förhållande till dennes sista sjukdom och död,
Karakteristiker ur samtidas förtroliga bref, Stockholm 1851,
s. 132. Hedin yttrar: »H. exellens grefve Essen, Gustaf
III:s tillgifnaste vän, tog sig myndighet att kalla Dalberg till
konungens dödsbädd. Jag säger odödsbädd»; ty Dalberg kom
ej förr, än sista dygnet, och var den, som sade den sista
svåra sanningen. Den som skrifvit detta, är med Dalberg
deri ense, att konungen igenom en driftig och tidig operation
kunnat frälsas; ty skottet hade aldrig trängt inom bukhinnan.
Kommande sekler må döma öfver den man, åt hvilken
konungens skötsel var anförtrodd. Vi tveka icke att tillräkna
honom svek etc. I dessa ord ligger ingen afund, och fjerran
vare all olycklig misstanka mot den hedersmannen Acrel och
alla de öfrige hedersmännen». Huru förstå detta både
anklagande och frikännande?
*) Den 24 Alars visade konungen tecken af oredighet.
Lifme-dikus Rungs berättelse.
2) Uppgifterna, huru ofta hertig Carl såg konungen under dess
sjukdom, äro mycket olika. Armfelts sjelfbiografi, a. st., II,
s. 56; Dalberg, a. st., s. 120; Schröderheims anteckningar, s.
176, m. fl. källor. Deri kunna dock alla anses ense, att
hertigen ej såg konungen under hans sista lefnadsdag.
a) Dalberg, a. st., s. 120, samt Armfelt, a. st., II, s. 54 ff. Jfr.
härom s. 382, förra delen. Det var således endast gamla
misstankar, som länge slumrat, men nu åter vaknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
