Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankar, som hos den döende monarken uppväckts mot
dess oskyldige broder: det var ju den enda ömma
punkt som återstod för Armfelt att uppröra, om han
skulle lyckas i sina planer4). Och han lyckades, till
en början. Men låtom oss komma till berättelsen om
konungens död.
Natten emellan den 28 och 29 Mars inställde sig
ändtligen hos konungen alla synbara tecken till en
snart annalkande upplösning: starka tryckningar på
bröstet med rosslande andedrägt och afstannad
upp-hostning. Konungens förre lifmedikus Dalberg, hvilken
man dittills under allehanda förevändningar lyckats
hålla aflägsen från den höge patienten, efterskickades.
Konungen blef så glad att träffa Dalberg, samt kände
sig i början så upplifvad af de läkemedel han erhöll,
att han sjelf nästan trodde sig frisk, samt började tala
om att göra en utländsk resa m. m. Men Dalberg var
af en helt annan tanka. Han såg, att den höge [-sjuklingen-] {+sjuk-
lingen+} ej kunde hafva många timmar qvar att lefva,
hvarföre han bad honom om tillåtelse att inkalla hertig
Carl. Dalberg, som under det han passerat
audiens-rummet träffat hertigen, som kanske bedt honom åt sig
utverka denna gunst, och dessutom sjelf ej okunnig
om de rysliga misstankar konungen fattat, var
angelägen att härigenom bereda en väg till försoning mellan
de höga bröderne, innan döden öfverraskade dem. Men
konungen syntes hafva blifvft alldeles oförsonlig hvad
denna punkt beträffade.
»Nu
4) Enligt konungens testamente hade hertig Carl blifvit
förklarad ensam förmyndare under Gustaf Adolfs minderårighet.
Jfr. följande del. Det var således hertigens trohet som nu
måste göras misstänkt, sedan utsigten af konungens
vederfående syntes blifva alltmer betänklig, ty huru skulle Armfelt
eljest kunnat erhålla ett rum i förmyndarestyrelsen? Detta är
ej blotta suppositioner, utan fakta, som genom kodicillen (so
nedan) indirekt bevisas; och dessutom döljer Armfelt sjelf i
sin sjelfbio^rafi på intet sätt sina tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
