- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 2. Gustaf III och hans tid (1788-1792) /
247

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förutse, hur sådane efterdömen från tronens granskap
skulle verka skadligt med den ära de bättre klasserne
sätta i att likna hofvet. Från dessa högre kretsar
utgick sedan smittan till de lägre folkklasserna.

Gustaf III:s oroliga skaplynne, äggadt genom det
ärofulla arfvet från hans företrädare, var riktadt åt det
lysande, äfventyrliga, man kan säga öfverspända, och
han hade från början genom för mycken framgång fattat
ett förtroende till sin lycka som gjorde, att han sällan
förmådde väga medlen efter det föresatta målet. Detta
gaf åt många af hans planer en karaktär af lättsinne
som förvånar; och vanligen buro utvägarne stämpeln af
den tid, i hvilken han blifvit fostrad. De spetsfundigaste
intriger, ränker och list utgjorde de elementer i hvilka
kabinettspolitiken rörde sig, och Gustaf hade ostridigt
häruti vunnit ett mästerskap, som få krönta hufvuden
upphunnit[1]. Hade han ägt fältherretalanger jemförliga
med sina öfriga stora naturgåfvor, skulle han kanske
förverkligat hvad Voltaire sagt om Carl XII:s ryktbara
minister Görtz: »il voulait ébranler l’Europe, et il
en etait capable
». Hans första, mot Norrige riktade
förstoringsplaner, voro visserligen ej de minst fosterländska.
Det var samma tanka som närdes af den store
Oxenstjerna, som föresväfvade Carl X Gustaf, och som
i djupet af vårt elände strandade med Carl XII på
klippan vid Fredrikshall. Hvarföre fortsattes ej
planerna i denna riktning, då vi ännu hade en flotta af
24 linieskepp och 40,000 man att använda? Hade de
23 millioner och all den kraft som slösades i Finland
blifvit klokt, konseqvent, ihärdigt använde på Norriges
vinnande, hvem vet om det ej slutligen lyckats? Men
att ihärdigt sträfva till ett enda mål, var ej Gustaf III:s
sak. Under hastiga, djerfva, omvexlande ingifvelser, som
det ville synas fattade och öfvergifna med lika lätthet,


[1] En af hans egna vänner, skalden Adlerbeth, yttrade om
honom kort efter hans död till någon: »der var intet enda
ärligt hår på honom».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/2/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free