Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under ett obegränsadt förtroende till framgången, hade han
nått höjden af sin inre kris. Hans blick, mätande med
fasa det vidgade brådjupet, fästad ömsom på Norrige,
ömsom på Ryssland, söker endast tillfälle till krig. Det är
dessa inre missnöjets och den finansiella oredans hemska
makter som med växande vådor följa honom under hela
hans sednare lif, hvilka slutligen intvinga honom på
krigets bana, under ett oupphörligt brottande med en
herrsklysten, oförsonlig adel, som svurit hans fall. Så
strandade detta krig mot oerfarenheten och splitet, till
olycka för det land som redan kände hela tyngden af
sin ära, en konstlad byggnad som våra krigiska
konungar uppfört, som ramlade vid Pultava och som
Gustaf III:s arm var för svag att åter uppresa.
Som enskilt man var denna konung både känslig
och mild, aldrig despot af böjelse. Då han tvingades
att vara hård, skedde det alltid med en inre motvilja
och kanske af den öfvertygelse, att »en konungs hjerta
bör sitta i hans hufvud», såsom Napoleon yttrade. Man
har anklagat honom för bristande uppriktighet, och med
stort skäl; men i förställning var han från barndomen
nöd tvunget invigd och den följde honom såsom den
häfstftng, hvilken seklets statsmän hyllade. Han hade
i mycket ett skarpt och träffande omdöme, ofta en
instinktlik förkänning af händelser och förhållanden, ett
rikt och fyndigt snille, men som ofta sköt förbi eller på
sidan af det sunda omdömet. Hans talgåfva var undransvärd,
och han syntes icke sällan begagna densamma i
samma syftning som Talleyrand, hvilken yttrade, att den
vore menniskan gifven, »för att bättre dölja sina tankar».
Genom en oemotståndlig tjusningskraft i sitt väsende
förstod han att vinna hjertan, och hans värsta fiender
förmådde ofta knappast stålsätta sig mot denna trollmakt,
då den användes. Sjelf ung, qvick, lysande, vitter
älskade han mest att omgifva sig med snillen och
med den förnäma ungdom, hvaraf svenska aristokratien
alltid ägt lysande telningar, och han bildade sitt hof i
samma anda. Detta hof, på sin tid det älskvärdaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
