Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gladaste i Europa, (om man undantager Frankrikes),
var det mål dit alla sträfvade såsom till lyckans
tempel, der nöjen, vitterhet, smak och prakt täflade i ett
oupphörligt aflösande af fester och tillställningar.
Svenska Operan, hans älsklingsstiftelse, gaf en ny och
ädlare riktning åt smaken, och hans ärelystnad var att
göra svenska namnet kändt och aktadt i bildningens
verld. Många snillen framkallades genom detta höga
och lifliga beskydd, liksom Svenska språket räknar sina
nyare anor från denna tid, som begynte med Svenska
Akademiens instiftelse.
Men detta lysande hof, dessa kostbara utländska
resor, denna statslyx som drefs för långt i ett af
naturen så föga gynnadt land, ledde den praktälskande
monarken in på en bana, hvars äfventyrlighet han var
långt ifrån att ana; det var en med blommor betäckt
vulkan. — Finanserne, ledda utan beräkning, utan
ordning, utan kontroll, voro här, som i Frankrike, den
kräfta som snart började tära på hans politiska lifstråd;
en oupphörlig skuldsättning; ett alltid vidgadt svalg
emellan den svaga statens tillgångar och kronans
oerhörda utgifter förde först till det olycksdigra steget med
bränvinsregalet och tjensteköpen, sedan till en riksdag
med afgjord opposition under stegradt misstroende och
fruktan; omsider till ett krig som kostade 23 millioner,
en ny revolution och slutligen ett konungamord. — —
Hvilken skilnad mellan slutet af detta drama och
dess lysande början! Revolutionen 1772 var ostridigt ett
stort och ärofullt värf, som räddade det gamla Sverige
från vanäran, att likasom Polen dö af sina inre sår, och
tidpunkten intill 1783 var glansperioden af Gustafs
regering! Men ack!0 huru mörkna ej utsigterna sedan
1786 och 89? Vi se då den fordom lycklige monarken
öfverlemnad åt ett öde, som gör honom djupt
beklagansvärd, så mycket mer som han såg afgrunden gräfd
af hans egna händer. Mången gång inträngde hans
blick med förtviflan i denna sorgliga belägenhet, och
han tänkte sjelf lyfta den centnertunga kronan från sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
