- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
108

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sekreteraren Ehrenström skulle före afrättningen en timme
stå vicl skampålen å Packartorget i Stockholm, men
benådades likväl på sjelfva afrättsplatsen. Ofverste Aminoff
afsändes på lifstids fängelse till Carlsten, Mineur och
Forster till Malmö, för att der tillsvidare förblifva. Den
enda, hvilken, utom Ehrenström, fick vidkännas någon
försköning, ehuru hårdt hennes straff i öfrigt utföll,
var fröken Rudenschöld, som dömdes att en timme
skämmas vid skampåle å Riddarholmstorget, samt
sedermera på Stockholms spinnhus tillbringa hela sin öfriga
lifstid

’j Utom Gyldenstolpe invecklades baron Taube, grefvinnan Piper,
grefve Axel Fersen d. y., major Kehausen m. fl. i denna
obehagliga rättegång. Fröken Rudenschölds och till en del äfven
kongl. sekr. Ehrenströms skrifvelser till Armfelt innehålla svåra
beskyllningar emot baron Taube, som dock lyckades att
enskilt öfvertyga hertigen om sin oskuld, hvarefter fröken sökte
rentvå honom så godt hon kunde. Bih. I. Den gamla
riks-rådinnan Fersen var i en gruflig oro rörande det öde, som
väntade hennes döttrar, hvilkas bref (äfvensom baron Taubes)
till grefve Axel Fersen d. y. blifvit anhållne i Hamburg samt
i original afsände till Stockholm. Men Reuterholm sökte att
lugna den gamla grefvinnan samt skref till rikskanslern: »Den
goda grefvinnan Fersens inkietyde i anseende till sina döttrar
beklagar jag mycket, men tycker, att hon har tagit den saken
alltför mycket au tragitjue. Allt hvad man för öfrigt kan göra
lill hennes och deras trankiliserande, skall jag alllid räkna
för en serdeles tillfredsställelse för mig sjelf». Bih. I. Baron
Taubes ooh grefvinnan Pipers sätt alt yttra sig rörande
Armfelt och hans planer är för öfrigt rätt karakteristiskt. Grefve
A. Fersen d. y. lyckades äfven fullkomligt rättfärdiga sig.
Hans enda fel var att hafva skrifvit några bref till Armfelt.
Bill. N:o 46 och 47. Rörande Rehausen jfr nedanföre.
Schröderheim och Lagerbring hördes ånyo efter d. 9 April, sedan
de nya dokumenterna anländt, men kunde dock icke fällas.
Den förre trodde sig dock böra la afsked från sitt
landshöf-dingedöme, samt dog af sorg öfver dessa olyckor och
obehagligheter. Lagerbring tyckes deremot hafva tagit saken lugnare,
samt blef äter, ehuru efter någon tids onåd, ett regeringens
skötebarn. Jfr Biogr. Lex., art. Lagerbring, Carl, VII, s. 238.
Tolls dom var sista länken i denna rikskunniga rättegång.
Jfr åttonde kapitlet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free