Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om våren 1796 egde starka rustningar rum i
Finland oeh Sverige, för att tillbakadrifva ett anfall, som
man var nästan öfvertygad att kejsarinnan tillämnade
emot oss. General Klingspor sammandrog inom fjorton
dagar hela Finska arméen till gränsen, och både
hertigen och konungen beredde sig att med Svenska [-trupper-] {+trup-
per+} gå öfver till Finland, för att stärka försvaret. [-Order-] {+Or-
der+} till dessa sednare voro redan gifna att bryta upp,
och allt antog ett krigiskt utseende ").
Emellertid kunde man omöjligen dölja för sig, att
ställningen var i hög grad bekymmersam. Både
hertigen och Reuterholm voro begge alltför stolta och envisa,
och den sednare alltför häftig och våldsam, för att de
skulle kunna beqväma sig att i första bugten gifva vika
för en gammal högmodig gumma och foga sig efter
hennes trotsande vilja.
A andra sidan saknade man alldeles de till
förandet af ett krig oundgängliga medlen. Sedan styrelsen
i Frankrike undergått en förändring och Direktorium
trädt i konventets ställe10), började misstankar mot
uppriktigheten af Sveriges känslor mot Frankrike snart få
O o
fart, och mån gjorde svårighet att utbetala de enligt
traktat betingade subsidier. Alla de inom
fäderneslandet tillgängliga kassor tömdes snart, och det var lätt
att se, det fortfarandet af ett dylikt tillstånd, som
hvar-ken var fred eller krig, innan kort skulle ruinera riket
och förstöra alla frukterna af den i flera afseenden
kloka och helsosatnma förvaltning, som utmärkte hertigens
styrelse.
Keuterhohn slutligen lyckats att i denna fråga beveka
hertigen, skrifver han till rikskanslern: »Att jag nu ändtligen fått
honom att bifalla St. Pr iests eloignerande, är undransvärdt,
dock mieux tard que jamais». Enligt en anteckning i S.
S.-var det isynnerhet general Taube, som väckte konungens
af-smak för den Mechlenburgska prinsessan.
Bref från hertigen-regenten lill Klingspor, Gömdt är icke
Glömdt, V, sid. 61 ff.
,0) Den 25 Oktober 1795.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
