- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
221

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

erkände sig hafva skrifvit, Died tillägg likväl, att hon
ej insåg, huru en enskilt brefvexling i chiffer, den
ingen förstod, och som var utan namn, kunde fälla
henne.

»Edert hufvud skall falla,» genmälte drotset, »men
hertigen, alltid mild, vill åtminstone frälsa er olyckliga
själ, den ni störtar i afgrunden, och har förordnat, att
samma prestman, som beredde Anckarström till döden,
skall gå äfven till er och väcka edert, oaktadt edert
nedriga uppförande, förhärdade och sofvande samvete.»

»Dessa ord gjorde på den anklagade det
förfärligaste intryck. Hon bet sig i läppen, fur att ej förifra
sig, men slutligen yttrade hon, drifven till det yttersta
af detta lindrigast sagdt opassande tilltal:

»Håll upp, Ers Exellens, jag har redan för länge
afhört ett tal, som förnedrar ert embete. För mitt
politiska uppförande är jag ju kallad inför denna domstol,
som skall döma det — ocli för mitt enskilta uppförande
är jag blott ansvarig en Gud, som läser i alla hjertan
och skall en dag duma mig och regenten med samma
rättvisa.»

Knapt hade den olyckliga utsagt dessa ord, förrän
hon full till golfvet i de fasligaste konvulsioner, som
räckte i tjugofyra timmar, och härrörde endast af det
starka våld, hon gjort på sig sjelf.

De medel, som användes af makten för att inverka
på domstolen ocli skärpa straffet för de anklagade, voro
icke de ädlaste, och lyckades alltför väl. Emellertid
röjde allmänheten ett så stort deltagande, isynnerhet för
fröken lludenschöld, att hertigen knapt vågade stadfästa
hofrättens dom och döma henne till döden. Härtill
konuno förböner af flera hertigens och den olyckligas
gemensamma vänner, och hvilka furböner också kunna
antagas hafva gjort sitt till att utverka en mildare
bestraffning. Då saken den 22 September ’1794 förekom
till afgörande inför hertigens konselj, föreslog derföre
rikskanslern Sparre, att fröken lludenschöld borde fästas
vid skampåle samt slita trettio par ris. Häruti instämde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free