- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
226

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutsamhet och kraft behöll i sigte, linder det nästan
liela Europa befanns inveckladt i ett blodigt krig. De
medel, som användes för att skänka landet dessa frukter
af fredens välsignelser, voro i lians öfvertygelse
afpas-sade efter det ändamål, som åsyftades. Förbindelse med
Frankrike och giftermål emellan den unga konungen och
storfurstinnan Alexandra var den talisnian, hvarmed han
alltid sökte att besvärja de stormar som hotade ’).

’) Reuterholm och Sparre, länge så sal.a vänner, blefvo slutligen
oense, då den förre (sommaren 1796) sjelf skötte rikskanslerns
tjenst, mottog ministrarne, o. s. v. Orsaken lill denna
söndring synes hafva varit Sparres obenägenhet för den Ryska
alliansen, hvilken då var i görningen, såframt man ej får
antaga, att Reuterholm genom egen handläggning af affärerna
ville skaffa sig skicklighet att mottaga det förtroende, han
väntade af den nye konungen. — Efter Engeströms afresa tillsattes
ej hofkanslers-emhetel. Rosenhane var kabinettssekreterare
sedan 1792, men synes ej hafva varit persona grata hos
Reuterholm. Denne skrifver lill Sparre vid ett tillfälle: »Hvad
Rosenhane är förbannadt lärd!» Bland de yngre
tjenstemän-nen i kabinettet befunno sig baron Hans Hjerta. Hans chef,
rikskanslern, var elt beätändigt föremål för Hjertas satiriska
qvickhet. Såg Hjerta sin chef i Oeil de Boeuf, så föddes
epigrammet :

»Ej något är, som ej kan fela.

Melanderhjelm uti mal hesen svär,

Alt i en del ej finnas kan det hela;

Men vi i Oeil de Boeuf dock’se vår rikskansler.»

Eller krälde man af den unga mannen ell äreminne
öfver Tessin, svarade han med elt impromptu:

»Visst uli något vittert gille
Tessin jag gerna pri^a ville;

Men huru komma der ifrån
Ilans stenslil och hans fosterson?»

Hjerta kände ej någon Irefnad inom kabinettet, som han
179f) lemnadc och ingick följande år i Justitie-revision. .Ifr
bref från il. Hjerta till I.. v. Engeström 1792—1796. E. S.—
Rörligheten inom diplomatien såsom inom alla öfriga
förvaltningsgrenar var under förmyndarestyrelsen ganska stor. 1795
skedde en omflyttning af nästan hela Sveriges diplomatiska
kår. Se Stockholms Posttidningar d. 29 Aug. 1795. Del var
i anledning häraf som Reuterholm kort förut skref lill Sparre:
»Sedan bör hela Diplomatien dansa slängpolska, som projek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free