- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 3. Förmyndar-regeringen (1792-1796) /
278

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i dess lidanden och fröjder2). Många af de öfrige,
drogo sig småningom frivilligt ifrån den numera tråkiga
hufvudstaden, der de endast möttes af sorgliga och bittra
minnen af de för sången och konsten lyckligare dagar,
som flytt 3). Endast få 4) stannade qvar i det stojande
verldshvimlet, der medelmåttan numera triumferade, och
Enbom 5) och Lybecker 6) knäppte sina skrällande lyror

2) .Ifr sid. 216 fF. jemte Thorilds intressanta bref till Edman uti
Siare och Skalder, V, sid. 107 ff. Thorild var äfven en af
dem, som under landsflykten hvässte sin penna emot baron
Armfelts lättsinniga revolutionsplan. Ilans poem:
Sjelfständig-heten (1794) synes nemligen afse detla ämne. Följande strof
kan svårligen åsyfta någon annan än Armfelt:

»Hvar är den Svensk, som icke känner harm,

Till svärdet rusar glad, och lyfter högt sin arm,

Mot slafvar i tyranners sold,

Som drista bjuda lag i skydd af utländskt, våld?»

Thorild, blefven professor i Greifswald, gick alldeles förlorad
för Svenska litteraturen. Jfr följ. del.

3) Bland dessa må här nämnas Oxenstjerna (jfr sid. 262 f.), Leopold
(jfr sid. 215), Adlerbeth, som d. 7 Dec. 1793 »på begäran
erhöll afsked» från sina embeten i Stockholm »med
bibehållande af handsekr. lönen», C. A. Ehrensvärd, m. fl.
Adlerbeth flyttade till sitt vackra Ramsjöholm, der han lefde för
vetenskaperna och vänskapen. Se hans bref till Oxenstjerna
i Karakteristiker, sid. 183 f. Ehrensvärd, som i början
användes af förmyndare-styrelsen och 1792 utnämndes till
generalamiral, var ej skapad för embetsmannalifvets tråkiga
enformighet, stötte sig med Reuterholm samt tog afsked 1795.
Man känner E:s yttrande till Ii.: »Ilerre, ni vill regera, men
ni kan inte regera». Ilan köpte nu egendom på landet samt
blef en riklig landlhushållare.

4) Såsom Hallman, Kexell, Lannerstjerna, m. II.

e) Enhom, .lakobinismens skald i Sverige och Thorilds förfuskade
lärjunge, gjorde sig egenlligen bekant genom sina
Kärleks-och Keligionssånger (Stockholm 1794), som på denna liden
myckel lästes. Hans samtids råare smak fann stort behag i
-hans ledigt utarbetade antirojalistiska visor, hvilkas menliga
verkan Leopold bidrog att tillintetgöra.

“) Friherre Lybecker, löjtnant i arméen, afskedad 1796,
härmade Lidner och Young m. fl. älskaro af den sentimentala
skaldekonsten och lästes temhgon allmänt. Hans förnämsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free